FRAMTIDEN äR NU

2001: Året då de onda aningarna besannades

2001 blev året då verkligheten hann ikapp telekombranschen. Ofta har de upphaussade stämningarna åren innan beskrivits som en IT-bubbla, men bubblan gällde nog mindre informationsteknologin (IT) som sådan än börsvärderingen av den. IT fortsatte att växa både i betydelse och volym.

För telekomföretagen hade problemen framför allt två orsaker: den långvariga mobiltelefonhaussen, som skapade en känsla av odödlighet, och vansinnespriserna på 3G-licenserna, som ledde till att kunderna inte hade råd med några beställningar.

Exemplet LM Ericsson visar detta tydligt. 2000 hade blivit ett rekordår för bolaget både i fråga om omsättning (c. 32 miljarder euro), nettovinst (c. 2,5 miljarder euro) och antal anställda (105 000). Även 2001 började med sedvanliga optimistiska uttalanden. Den 12 mars gavs en plötslig vinstvarning: tillväxtprognosen för första kvartalet sänktes från 15 procent till oförändrad. Aktien rasade 21 procent innan dagen var slut.

Ulf J. Johansson, som var vice VD för Ericssons mobilverksamhet när han lämnade företaget 1989, återsåg bolaget som kund 1999 (han företrädde då operatören Europolitan, som han själv hade grundat). På de tio åren hade Ericsson förändrats fullständigt: ”På åttiotalet var vi oerhört kostnadsmedvetna, det var en nödvändighet på den tiden. Det var chockartat att se vilken

Från kostnadsmedvetenhet utvecklades Ericsson till ett dramatiskt övergött företag, säger Ulf J. Johansson, t.v. fotograferad 1989, t.h. 2009.

omfattning verksamheten nu hade och vilket fett som fanns. Man var dramatiskt övergödd.”

Med facit i hand framgår att Ericsson åren 2001–2003 tappade 57 procent av sin fakturering och ådrog sig en samlad förlust på mer än 6 miljarder euro. Samtidigt ska nämnas att de flesta av Ericssons konkurrenter – Nortel, Lucent, Marconi, Alcatel, Motorola – under samma tid gjorde ännu större förluster. Ett svårslaget förlustresultat stod Nortel för det andra kvartalet 2001: 19,5 miljarder dollar – större delen var avskrivningar för alltför dyra förvärv. I dag finns Nortel inte längre.

Ett enda telekombolag avvek från mönstret, Nokia – med en nettovinst för 2001–2003 på sammanlagt över 10 miljarder euro. Allt detta kom från mobiltelefonsidan. Tillströmningen av nya abonnenter till operatörerna visade ingen

Kurt Hellström, Ericssons VD 1999-2003.

kris och konsumenterna ville fortsatt ha mobiltelefoner.

Ericssons VD Kurt Hellström hörde till de få som hade varnat för utvecklingen. Nu blev det hans sak att besluta om nedskärningar. Inledningsvis fanns gott om sparutrymme. ”Det var som att sänka vattennivån i en damm. När vi kommit ner en bit kom det nya saker i dagen som inte behövdes”, kommenterar Per-Arne Sandström, som operativt fick uppdraget att genomföra Ericssons nedskärningar.

Processen kan sammanfattas med att Ericsson sparade 60 miljoner euro i veckan hundra veckor i rad och sade upp 60000 anställda. I sista stund, hösten 2002, räddades företaget genom en rekordstor nyemission på 3,5 miljarder euro.

JNT hörde till de kunder som slutade köpa från Ericsson. De sista leveranserna av betydelse gällde ADSL-utrustning. JNT var med sin då 115 år långa kundrelation Ericssons äldsta kund.

Lipponen säger nej

I Finland var det också det här året Sonera som stal uppmärksamheten. Detta trots att mycket av dramatiken aldrig nådde offentligheten. En sådan sak var att Telia och Sonera var mycket

Nokias storhetstid som mobiltelefontillverkare började på allvar omkring 1995. Under telekombranschens krisår 2001-2003 stack Nokia ut genom att vara enormt lönsamt. Här modeller aktuella strax efter millennieskiftet.

nära en fusion i början av året.

Kaj-Erik Relander var efter bråket i ledningen hösten 2000 beredd att anhålla om avsked, men övertygades av styrelseordföranden Talonen och statens ägarföreträdare Samuli Haapasalo om att stanna. Relanders krav var att bolaget i så fall

Vad hände år 2001?

Markku Talonen.

måste få en samarbetsförmögen styrelse. Vid bolagsstämman i mars 2001 skedde detta. Hela styrelsen utom en medlem, Jussi Länsiö, fick gå. Ny ordförande blev Tapio Hintikka.

Då ingen av de stora friarna längre intresserad var av Sonera, riktades blickarna nu åter mot Telia, som äntligen var börsnoterat och hade gedigen ekonomi, efter att ha avstått från att delta i 3G-auktionerna. Styrelseordförandena för bolagen, Markku Talonen och Lars-Eric Petersson, träffades senhösten 2000 flera gånger och gick igenom de gamla fusionspappren, som fortfarande konstaterades vara relevanta.

Som nybliven VD i januari 2001 tog Kaj-Erik Relander omgående fusionsfrågan till styrelsen. Ägandet skulle delas 60–40 mellan länderna, huvudkontoret skulle läggas i Stockholm, mobilverksamheten i Helsingfors. Telias huvudägare gav klarsignal. Dåvarande näringsministern Björn Rosengren berättar att han tog upp saken med statsminister Paavo Lipponen i samband med ett möte om EU:s nordliga dimension i Uleåborg den 15 januari 2001.

Att saken inte diskuterades direkt mellan

Lars-Eric Petterson.

Tapio Hintikka.

statsministrarna sades bero på att Göran Perssons och Paavo Lipponens personkemi inte fungerade. Faktum är hursomhelst att Lipponen nu sade nej. Soneras styrelse fick av statens ägarrepresentant Kalevi Alestalo beskedet att Finlands regering inte var beredd att förhandla förrän också Sverige hade fattat ett ’nollbeslut’, det vill säga var beredd att sälja ut hela sitt innehav i Telia. Det beslutet hade ju den finska riksdagen tagit föregående sommar.

I maj meddelade Relander internt att han avsåg säga upp sig och flytta till ett finansjobb i London. Ryktet nådde Harri Koponen, med ansvar för Ericssons marknadsföring och försäljning i Nordamerika. En dag kom han upp på Relanders kontor och föreslog att han skulle ta över som VD i stället. Så blev det också efter att styrelseordföranden Hintikka träffat Koponen och

Harri Koponen.

övertygats om dennes kvaliteter. Koponen skulle tillträda som Sonera-VD den kommande hösten.

Rekordår för JNT

För JNT blev 2001 ett riktigt rekordår. Tillväxten från året innan var 40 procent, omsättningen landade på 85 miljoner mk, alla företag i gruppen var lönsamma, antalet anställda nådde nivån 300. De tjänster JNT tillhandahöll påverkades i förvånansvärt liten utsträckning av de kortsiktiga trenderna, kommenterade Jan-Erik Frostdahl i årsberättelsen.

Årets stora fråga var hur DNA Finland skulle komma i gång. I januari beslöt JNT-styrelsen att teckna nya aktier i bolaget för 1840000 mk, baserat på JNT:s storlek i Finnetgruppen, och dessutom att i samma proportion delta i den aktieteckning som föll på telefonbolagen i Åbo och Loimaa, för den händelse de inte skulle delta. Bolagen i fråga var nämligen på väg att bli uppköpta av Sonera.

DNA Finland öppnade trafiken den 1 februari. 2000 basstationer hade byggts för nätet under fjolåret och ytterligare 600-800 var planerade, för att skapa full täckning i landet.

JNT:s styrelse återkom ofta till det investeringsbehov som DNA Finland, Finska 2G och Finska 3G kunde förväntas innebära de kommande åren. Tveklöst behövde bolagen avsevärt mycket mer kapital än kalkylerna hade visat. Samtidigt måste färre dela på bördorna eftersom flera av Finnetbolagen hade fallit bort på vägen.

Styrelsen byggde på att långt mer än hälften av omsättningen hos telefonbolagen numera kom från den mobila sidan. ”Ett obestridligt faktum är att om de lokala telefonbolagen ska ha en framtid, så måste de vara verksamma också inom mobiltelefonin”, sägs i protokollet. Därför skulle JNT fortsätta på det inslagna spåret. Det fanns dessutom ett case att jämföra med: Radiolinja. Skulle JNT i det bolaget genom åren till fullo ha använt sin option för att öka sitt ägande, skulle den affären ha blivit bättre för JNT:s del än den blev.

Sanningen nu var ändå att investeringarna i Finnetprojekten förutsatte lånefinansiering. I juni godkände JNT-styrelsen sin del av ett kapitallån och borgen för ett lån från Europeiska Investeringsbanken för Finska 2G. En värdering som revisionsbolaget Arthur Andersen hade gjort av de sammantagna DNA/2G/3G-projekten gav vägledning. Bolagens värde var 3-4 miljarder mk. JNT:s ägarandel var 1,9 procent och värdet av denna alltså 60 miljoner mk. Investeringen hade kostat JNT 15 miljoner mk. Ingen dålig affär!

Idéer som byggde DNA:s TV-reklam 2001.

Processorkylare från CoolerMaster. År 2001 hade processorhastigheterna överskridit 1 GHz, vilket ökade behovet av effektiv kylning.

Insyn i spelet fick Jan-Erik Frostdahl bland annat som styrelsemedlem i DNA Finland och Fjärrnätet Nian. När det senare bolaget i mars emitterade nya aktier, beslöt JNT utnyttja sin inlösningsrätt också här maximalt. ”Fjärrnätet Nian är mycket lönsamt och torde förbli det under överskådlig tid”, sägs i styrelseprotokollet.

Under året köpte Finska 2G ut Elisa från Omnitele. I stället gick ABB in som ägare i Omnitele med 34 procent.

I slutet av 2001 var DNA Finlands abonnenter omkring 200000. Närmare 1000 av dem fanns bland JNT:s kunder. Det beskrevs som godkänt.

Telia Finland introducerar GPRS

Telia Finland hade 2001 funnits på den finländska marknaden i fem år, efter köpet av Imatran Voimas televerksamhet 1996. I juni presenterades nyheten att Telia Finland sålt sin fastnätsverksamhet till ett annat svenskt bolag, Song Networks, för 440 miljoner kronor. Telia Finlands fastnätsverksamhet hade vuxit till Finlands tredjestörsta och sysselsatte drygt 200 personer.

Transaktionen omfattade inte Telia Finlands mobilverksamhet och carrierverksamheten, det vill säga internationell transmission, som Telia investerat stort i över hela världen. Det sades att Telia Finland nu skulle fokusera på att bygga ut 3G-nätet. Detta noterades speciellt i branschen, eftersom Telia sensationellt inte hade beviljats någon av de fyra 3G-licenserna i Sverige.

I oktober var Telia Finland först i Finland med att lansera en GPRS-tjänst, kallad Telia Mobile Online. För privata kunder kostade tjänsten, som alltså innebar en kontinuerlig uppkoppling till Internet och WAP, fem euro i månaden. Det berättigade till 1 MB informationsöverföring. Varje tillkommande MB kostade 2 euro extra.

I fråga om 3G var den finländska drömmen att bli först i Europa med sådan trafik. Förhoppningarna skulle visa sig komma grymt på skam. Ett testnät tillät visserligen att Finska 3G kunde ringa de första UMTS-samtalen i bland annat Vasa och Karleby den 13 december 2001. Men en utbyggd 3G-infrastruktur och 3G-terminaler låg ännu flera år i framtiden.

I det land Finland mest jämförde sig med, Sverige, var ett av villkoren för 3G-licenserna att operatörerna skulle ha sina nät i gång i januari 2002. Det klarade visserligen alla, men 3G-täckningen kunde bara räknas till några kvarter intill huvudkontoren och nätet kunde bara användas av utvalda medarbetare.

ADSL fortsätter segertåget

ADSL fortsatte under året sitt segertåg inom JNT:s område. Principen var att JNT investerade i ADSL-tekniken, medan Multi.fi tillhandahöll Internettjänsterna. En nyhet var att lägre hastigheter än full rate introducerades. Många efterfrågade lägre priser med hänvisning till att de inte behövde så stor kapacitet. Det bidrog till saken att Elisa hade börjat konkurrera med just ett sådant lågpriskoncept i Jakobstadsområdet.

Alla städer och kommuner i regionen hade nu valt JNT/Multi.fi som bredbandsleverantör med ADSL-baserade lösningar.

För William Lindén och hans kolleger på Multi.fi förändrades livet väsentligt genom ADSL. Att felsöka telefonmodem och kompabiliteten mellan de centrala modempolerna och klientmodemen, med alla deras olika standarder och versioner av standarder, fyllde fram till

Ericssons klassiska T68, tekniskt het med både GPRS och färgskärm, den sista telefon som Ericsson designade.

2003-2004 en stor del av arbetstiden.

”Vi spenderade ofattbara mängder tid med det. I början var det fantastiskt med full rate ADSL, men vartefter kundmängden ökade så uppstod stora kapacitetsproblem. Vi hann helt enkelt inte bygga ut stamnätet i den takt det skulle ha

Microsoft lanserade sin spelkonsol Xbox i november 2001 och gav med det Sony tuff konkurrens på TV-spelsmarknaden.

behövts, och vi hade en hel del arga kunder”, säger han.

Digi-TV, det vill säga digital television i marknätet, inleddes i Finland den 27 augusti och började då också förmedlas i JNT:s kabel-TV-nät. Tjänsten producerades i samarbete med VLT och GT. Trots generös uppmärksamhet i media nappade bara en mindre mängd kunder på detta i början. ”Det är uppenbart att betydande marknadsföringsinsatser krävs från alla parter om digi-TV ska kunna etableras på marknaden som planerat”, kommenterade Jan-Erik Frostdahl i årsberättelsen.

» Hör experterna diskutera digi-TV
i vanlig TV 2001

Emissionsföljetongen fortsätter

Följetongen gällande JNT:s riktade emission till kommunerna fortsatte under 2001. Tingrättens beslut att inte utfärda interimistiskt verkställighetsförbud av emissionen upphävdes i hovrätten, som alltså fastställde förbudet. Det innebar att behandlingen av själva sakfrågan, den riktade nyemissionen, kunde inledas i tingsrätten. Advokat Christer Eriksson inkallades åter till JNT:s styrelse för att bedöma läget och överväga om strategin.

I mars kom styrelsen fram till att inte fortsätta striden på de gamla premisserna och återtog emissionsbeslutet gentemot kommunerna. Emissionen mot nya abonnenter stod fast tills ett inlämnat besvär också mot denna föranledde styrelsen att återta också den. Det betydde att interimsbevisen för över 200 sålda aktieanslutningar inte kunde slutregistreras.

Den nya bolagsordningen för Karis Telefon, med kunder framför allt i Raseborg och Hangö, blev utgångspunkt också för JNT:s nya bolagsordning.

Allan Blom skapade åter uppmärksamhet genom att skriftligt ställa sex kritiska frågor till bolagsstämman. Två meningar ur svaret till honom lyder så här: ”Styrelsen kan bara tillägga att det naturligtvis alltid är trist när man tvingas konstatera att avsett slutresultat inte har uppnåtts. Styrelsen gör inte anspråk på att vara ofelbar men konstaterar också att affärsverksamhet inte kan bedrivas med facit i hand.”

Första verksamhetsåret i Lahtis fick Novacall pris som årets arbetsgivare. Från vänster ekonomichefen Tommy Wikman, VD:n Peter Lönnbäck, kundtjänstchefen Päivi Salminen, styrelseordföranden Tapio Laakso och Lahtis stadsdirektör Kari Salmi.

En extraordinarie bolagsstämma övervägdes, men beslutet blev att invänta det utslag som väntades från Högsta Förvaltningsdomstolen angående ägarförmånen för aktieanslutningar i ett mål som gällde Päijät-Hämeen Puhelin. ”Konkurrensverket utgick med seger, vilket innebär att ägarförmånen måste avskaffas”, noteras i JNT:s protokoll. JNT hade då redan utrett övergång till en modell där ägande i telefonbolaget inte skulle vara kopplat till förmånligare abonnemang, utan berättiga till dividend.

Inför bolagsstämman 2002 förbereddes förslag till ny bolagsordning med förebild från Karis Telefon. Denna lösning förutsatte en fondemission, där de medel som fanns i aktieanslutningsfonden skulle utdelas som aktier till ägarna. En komplikation låg i hyresanslutning-

arna, som innehavarna enligt anslutningsavtalet hade rätt att konvertera till aktieanslutningar. En rätt som bolaget inte ensidigt kunde annullera.

Novacall fortsätter växa

Novacall hade som framgått numera tre likvärdiga ägare, JNT i Jakobstad, KPY i Kuopio och PHP i Lahtis. Styrelseordföranden hette Jan-Erik Frostdahl.

Årets stora projekt var etableringen av verksamheten i Lahtis. I årets början var medarbetarna där omkring tjugo och vid årets slut nästan etthundra. Strax före jul tog företrädare för Novacall emot pris som årets arbetsgivare i Lahtis. Viktigaste kunden vid den nya enheten var DNA Finland, vars chef för kundtjänsten Taina Raiski lyfte fram en fördel hennes företag hade framom konkurrenterna, nämligen kunnandet hos de många lokala ägarbolagen.

Strax före årsskiftet invigdes också den nya enheten i Kuopio.

Ett projekt som däremot inte fick framgång var Novotrust, som ju skulle utveckla certifikat för elektronisk identitet och elektronisk underskrift av handlingar. Marknaden för detta beskrevs av JNT:s styrelse i oktober vara ”i djup kris”. Även den lagstiftning som aviserats på området lät fortfarande vänta på sig. Novacall var från marknadssynpunkt helt enkelt för tidigt ute. Äventyret slutade ändå någorlunda acceptabelt för JNT:s del genom att huvudägaren Novo inlöste JNT:s aktiepost i Novotrust på 15 procent i stort till anskaffningspris.

En affär som inte erövrades gällde skötseln av texttelefonverksamheten i Sverige under fem år. Anbud på detta gavs tillsammans med det svenska bolaget Samres Ab. I potten låg 50-60 tjänster i Jakobstad. Strax efter årsskiftet fick Telia uppdraget, trots att Novacalls pris låg 11 procent lägre. Beställaren vägrade lyssna till invändningarna från Novacall, som i samråd med Samres lämnade stämning i saken till tingsrätten i Stockholm.

Kung Linus på besök

En upphaussad händelse i augusti detta år var att Linus Torvalds besökte sitt gamla hemland. Det var tio år sedan han, den 17 september 1991, hade lagt ut version 0.01 av sitt operativsystem Linux. Nu uppmärksammades detta över hela världen, och Linus Torvalds berättade själv i en nyskriven bok sin historia. Han hade lovat sitt finländska förlag att under tre dagar medverka i evenemang för att lansera boken.

Linus Torvalds skolkamrat från Norsen i Helsingfors, journalisten Magnus Londen, följde honom under dessa tre dagar. Rubriken för Londens artikel blev ’Datavärldens Messias gav tre dagar av sitt liv. Och Finland bugade. Djupt.’

Linuxskaparen
Linus Torvalds...

Ur artikeln:

Han har kallats IT-världens Robin Hood. Han har titulerats revolutionär. Hjälte. Geni. Men just nu har Linus Torvalds en lämpligare benämning på sig själv: - Den här veckan är jag bara en hund. Förlagets hund.

Maskineriet är påslaget. Det ska bli tre dagar fyllda med ett ständigt handskakande, tal på seminarier, utdragna boksigneringar, snabba luncher, efterhängsna journalister, beundrande blickar, rodnande autografjägare och rövslickande IT-folk ….] Han verkar inte helt nöjd med allt jäktande. Med jämna mellanrum mumlar han "hur fan kunde jag gå med på det här?".

I boken berättar Linus hur hans dataintresse började med hans morfar Leo Törnqvist och dennes räknemaskin. Morfar, född i Jeppo, var Finlands första statistikprofessor och skaffade en Commodore Vic-20 när Linus var i elvaårsåldern. Linus brukade sitta i Leos knä och knappa in BASIC-program, som morfar hade skrivit ut på papper, eftersom han inte kände sig hemma med tangentbordet.

...och hans självbiografi Just For Fun.

Linus berättar med stor kärlek om Leo Törnqvist. Morfarsfar Anders Törnqvist var byggmästare i Jeppo och fick med hustrun Anna Sanna Finskas, också hon från Jeppo, sju barn som alla gjorde framgångsrika karriärer. Denne Anders Törnqvist kom i sin tur från Nedervetil, medan Anna Sanna hade gamla Jepporötter. Även Linus farfar Ole Torvalds hade en Österbottenkoppling genom sin tid som chefredaktör för Österbottningen i Karleby.

Linus beskriver i boken utförligt sin filosofi om öppen källkod. Vem som helst ska ha tillgång till källkoden och kunna föreslå förbättringar, på villkor att förbättringarna kommer alla till godo. På så sätt blir programmet hela tiden allt mer utvecklat samtidigt som buggar avslöjas. Linus kallar i boken Linux för ”det största samarbetsprojektet i mänsklighetens historia”.

Magnus Londen beskriver hur frågorna på hemmaplan nu haglade över Linus. Kommer Elisa att klara sig utanför Finland? Håller Sonera på att gå under? Vad betyder börskraschen?

Linus berättar hur förvånad han är över det han

Coommodore Vic-20, som kunde kopplas till exempel till en TV-skärm, lockade elvaåringen Linus Torvalds in på dataspåret.

kallar "den nya masspsykosen" i Finland. När han var på besök för ett år sedan [2000] befann sig landet fortfarande i IT-extas. Högteknologi kommer att frälsa mänskligheten! Finland är bäst på högteknologi! Vi ska rädda världen! Nu är det annat ljud i skällan, nu har vi (återigen) förvandlats till det självplågande folket med mindervärdeskomplex. Nu upprepar alla blint: Vi är inte längre det ledande teknologilandet, i själva verket var vi heller aldrig ledande, nu kommer depressionen, allt kommer att gå åt fanders.

- Vad är det för struntprat? Finland har faktiskt ett mycket gott rykte som högteknologiland - fortfarande. Sånt varken skapas eller försvinner över en natt.

Linus Torvalds kommenterade i intervjuerna också licensavgifter, copyright och upphovsrättigheter. Ingen i väst ska moralisera över att en kines inte vill betala licensavgifter för ett datasystem som kan motsvara hans eller hennes årslön. - Vakna upp, världen! Det är klart att de kopierar "illegalt". För i Linus värld är sådant inte "illegalt". Det är lagen i sig som är omoralisk och fel, kommenterar Magnus Londen.

» Se hemma hos-reportaget hos
Linus Torvalds i Silicon Valley 1998

» Hör Linus Torvalds berätta om Linux
i september 2001! (Obs! på engelska)

Telia + Sonera än en gång

Efter Lipponens nej till fusionen Telia-Sonera fortsatte diskussionerna mellan bolagen sporadiskt, men de finländska ägarna vidhöll sitt nej. Hintikka: ”Svenskarna begärde att vi skulle ge upp villkorslöst.”

Ju längre tiden gick, desto sämre blev emellertid Soneras förhandlingsläge. ”Faktum var att Sonera var på väg mot likviditetskonkurs. Jag såg det av pappren kort efter att jag hade tagit över VD-uppdraget”, säger Aimo Eloholma, som var tillförordnad VD innan Harri Koponen tillträdde. Den fantastiska vinst på 2,6 miljarder euro som Sonera hade räknat hem i Voicestreamaffären hann smälta ner till ungefär en miljard, på grund av att aktierna inte kunde

Esko Rytkönen räddade Sonera undan bankerna under 11-septemberhysterin. Pehr G. Gyllenhammar fick Telia och Sonera att samarbeta.

avyttras förrän efter lång väntan. En jordbävning i Turkiet födde en ekonomisk kris som fick börsvärdet på Turkcell att rasa.

Trots detta var Sonera den enda av alla operatörer som betalade sin 3G-licensavgift på överenskommen dag. ”Inte ens Deutsche Telekom betalade i tid. I Sonera hade vi i alla fall gjort arbetet klart i förväg”, berättar Soneras dåvarande finanschef Esko Rytkönen.

I augusti konstaterade ledningsgruppen att en nyemission var oundviklig. Innan budskapet förts vidare till ägarna förvärrades läget ytterligare, genom terrorattacken i USA den 11 september.

”Kreditinrättningarna blev som tokiga efter terrorattacken. De skärpte kraven på Sonera på ett sätt som saknade all rimlighet. Tacka Esko Rytkönen för att vi klarade oss. På något sätt lyckades han rädda bolaget från konkurs”, är Aimo Eloholmas kommentar.

Det blev styrelseordföranden Tapio Hintikkas sak att gå till regeringen med budskapet. Han förklarade för kommunikationsministern Olli-Pekka Heinonen att aktiekapitalet borde höjas med en miljard euro och att staten därför behövde ställa upp med halva det beloppet. Heinonen sade nej, men Lipponen sade den här gången ja. Emissionen genomfördes under november. Därmed tryggades Soneras fortlevnad.

Om politikerna hittills hade stretat emot, så förändrades den saken nu. I december 2001 hölls ett nordiskt statsministermöte. Strax därefter ringde Paavo Lipponen till Tapio Hintikka och förklarade att statsministrarna kommit fram till att nya fusionsdiskussioner skulle inledas på trepartsbasis mellan Telia, Sonera och Telenor. En konsult skulle hjälpa till med saken, den förre Volvochefen, numera finansmannen Pehr G. Gyllenhammar.