FRAMTIDEN äR NU

2005 blev året då JNT valde väg – åter en gång. Vägvalet handlade både om JNT:s roll i de nationella maktspelen och om den lokala strategin.

Vid Finnets ägarmöte den 13 januari togs bladet från munnen i fråga om DNA:s framtid. Det inskärptes från den nämnda ägarkvartettens sida att man inte kunde fortsätta på de gällande premisserna. Jan-Erik Frostdal beskrev senare för JNT:s styrelse den splittring som uppenbarades vid ägarmötet som ”något förvånande”; det hade för den bredare kretsen inte stått klart hur illa läget var.

Ägarmötet utsåg en arbetsgrupp med uppdrag att söka alternativ för hur risknivån i Finnets mobilverksamhet skulle kunna minskas. Det gjordes klart att alternativet att sälja DNA skulle ha hög prioritet. Arbetsgruppens ordförande blev Jarmo Leino, som ju var styrelseordförande i Lännen Puhelin. Övriga medlemmar var Risto Siivola (Oulun Puhelin), Pauli Korpi-Tassi (Pohjanmaan Puhelin), Arto Kaikkonen (Päijät-Hämeen Puhelin), Arto Herranen (KPY) och Ilpo Hellman (Ikaalisten-Parkanon Puhelin).

”Arbetsgruppen tog snabbt itu med uppgiften. Vi utsåg konsultbyrån Nordic Adviser Group till ekonomisk rådgivare med uppdrag att sätta i gång en normal försäljningsprocess. Föråret 2005 var i Finnets historia en rörig period åtminstone ur de mindre ägarnas synvinkel.

Björgólfur Thor Björgólfsson, huvud­man för aff­ärs­konglo­meratet Straumur-Burðarás, var god för 3,5 mi­lj­arder dollar när han var som rikast.

Bara en liten grupp personer kände till vilka diskussioner som fördes om bolaget”, säger Jarmo Leino.

Bland annat fördes skarpa förhandlingar med

Två olika modeller av adaptrar från Linksys för inkoppling av äldre analoga telefoner till VoIP, det vill säga telefoni över Internet.

Alfa Group. Upplägget var att Finnet skulle sälja Finnet Verkot och DNA Finland efter att allt som betjänade ägarbolagens verksamhet i det fasta nätet hade lyfts ut. Med andra ord skulle köpet innefatta all infrastruktur för GSM-trafiken plus kundstocken.

Men bilden var mer komplicerad än så. Elisa visade fortsatt intresse av DNA, och ännu en friare anmälde sig, Novator. Novators huvudägare Thor Björgólfsson från Islands ledande finansfamilj hade åren innan gjort stora pengar bland annat i dryckesbranschen i Ryssland, och familjeföretaget Burðarás hade nyligen gått in som storägare i den svenska investeringsbanken Carnegie och i Finnair.

Jarmo Leino berättar att han under en period ”natt som dag” förhandlade med alla tre, Alfa Group, Elisa och Novator. Ibland uppstod egendomliga avbrott i förhandlingsprocessen, vars orsak han i efterhand har förstått.

”Det var så att alla tre samtidigt förhandlade med Saunalahti, men utan att nämna det för oss på Finnet. Man höll de mötena på en annan advokatbyrå i Helsingfors”, säger han. Alla tre såg samma logik – nämligen att DNA och Saunalahti kompletterade varandra – och alla var ute efter att köpa båda bolagen och utvinna synergierna i dem.

Novator slår till

Den 18 maj förändrades spelplanen. Det meddelades att Novator hade köpt in sig i Saunalahti med 33,53 procent och lagt ett bud på 250 miljoner euro på hela aktiestocken.

Reaktionen var att Elisa tog upp kampen med Novator om Saunalahti, medan Alfa Group tap­pa­de en del av sitt int­res­se. För El­isa var Sa­una­lah­ti värde­fullt även ut­an att DNA inklu­der­ades, men för Alfa Gro­up var Sauna­lahti och DNA vär­de­ful­la fram­för allt i kombi­nation.

Den 6 juni kon­kret­ise­rade Nova­tor ett bud också på DNA. Priset var något sämre än Alfa Groups, men betal­nings­vill­koren var bätt­re. JNT:s styr­else disku­terade två vec­kor sen­are den nya situat­ionen och beslöt för sin del accep­tera budet från Nova­tor.

Ett preciserat, lägre bud från Nova­tor kom sedan, vilket tvi­ngade JNT:s styr­else att samman­komma en gång till, den 4 juli. ”Tyvärr tycks det inte vara lätt att komma till skott med islänn­ingar heller”, konsta­teras i proto­kollet. Budet hade nu sänkts till 350 milj­oner euro, vilket dock accep­terades. JNT-proto­kollet: ”Den nu föreslagna prisnivån innebär att det uppstår en förlust. Tidigare kalkyler har visat att break-even ligger vid ca 370 miljoner euro. Å andra sidan visar kalkylerna att fortsatt verksamhet kräver tilläggssatsningar om ca 100 miljoner euro under de kommande tre åren.”

Två dagar senare kom anti­klimaxen.

Jarmo Leino: ”Alla handlingar i affären med Nova­tor var färdigställda. Det som saknades var underskrifterna. Jag väntade på ett bekräftande telefonsamtal av Thor Bjögólfsson, och han

Jarmo Leino

ringde också, från sitt privata affärsplan någonstans i luften. Han meddelade beklagande att man i stället hade gjort en affär med Elisa och att något köp av DNA inte längre var aktuellt.”

För Saunalahtis ägare var utgången en lotto­vinst, anser han. ”Bolaget var konkursfärdigt och ägarna ville inte lägga in nya pengar. Man hade byggt upp en stor abonnentstam men sluppit den tunga investeringen i ett eget nät. Nu sålde man abonnenterna till Elisa för ett pris som jag då tyckte var för högt. Efteråt framgår att det inte var det.”

Ny strategi i en all-IP-värld

Den förestående DNA-affären gav anledning att fundera på konsekvenserna för JNT:s del. Den 15 mars tog styrelsen del av ett underlag av Jan-Erik Frostdahl. Han lyfte fram fem utgångspunkter:

• Mobiltelefonin kommer inte att spela den roll för vår framtid som vi tänkte oss.
• Vårt beroende av Finnet kommer att

Läs Jan-Eriks Frostdahls underlag
i sin helhet här!

kraftigt minska.

• JNT-gruppens (JNT, Multi.fi, Novacall, OFC-Data) betydelse för utveck­lings­möjl­ighet­erna kommer dä­r­e­mot att markant öka.
• IP-teknologin slår nu igenom i mycket snabb takt och i en värld som är all-IP fungerar inte de gamla affärs­modell­erna.

• Samtidigt erbjuder IP-teknologin helt nya möjligheter också för ett litet telefon­bo­lag eftersom de gamla str­uk­tur­erna inte längre behövs.

Denna telefon av märket Avaya fick pris som bästa IP-telefon vid Interop Conference & Expo i Los Angeles 2005.

Frostdahl lyfte i underlaget också fram det här:

En betydande del av bredbandskunderna kommer att i framtiden använda VoIP-tjänster (Voice over IP, dvs. röstsamtal över Internetprotokollet) som tillhandahålls gratis över Internet (Skype). Det här betyder att ingen kommer att kunna förtjäna pengar i någon större utsträckning på VoIP för privatkunder.

Med dagens takt kommer Multi inom överskådlig framtid (2-3 år) volymmässigt att vara lika stort som JNT. Verksamheten är i dag helt Finnet-oberoende och med tanke på den turbulenta situationen inom gruppen är det en styrka.

Bland små- och medelstora företag i nejden finns intresse för att köpa olika IT-tjänster i stället för att producera dem själva. Trenden utgör ett hot mot JNT:s egen verksamhet, eftersom en extern leverantör i värsta fall också far i väg med telefon- och datatrafiken.

Efter flera år av mycket snabb tillväxt har utvecklingen inom callcenterbranschen avstannat och för senaste år redovisar Novacall de facto en minskad omsättning. Den omstrukturering som förbereds inom Finnet kan i värsta fall ytterligare försvåra situationen. Möjligheterna utreds att genom företagsköp garantera att Novacall kan fortsätta att växa.

En slutsats var given: JNT behövde fortsätta att förbättra sin effektivitet. En sådan åtgärd blev att outsourca arbetet med kundinstallationerna. Anbud begärdes av Empower och YIT Primatel. Redan i maj var saken klar. Sex av JNT:s montörer bytte arbetsgivare till YIT Primatel, JNT förband sig att köpa tjänster av bolaget under tre år.

Ett tecken på hur snabbt utvecklingen gick var att Multi.fi:s bredbandsanslutningar nu såldes i en takt av 500 i månaden. Styrelsen noterade att också digi-boxen för TV-sändningarna hade blivit en av de stora produkterna i julhandeln 2004. Antalet digi-boxar uppskattades nu till 1500-2000 i Jakobstadstrakten.

Multi.fi: Växer så det knakar

Ännu 2004 gjorde Multi.fi och Novacall så bra resultat att dividend delades ut. Men 2005 blev ett prövningens år för båda. I det strategiund­er­lag som JNT:s styrelse diskuterade hade Jan-Erik Frostdahl sett ljust på Multi.fi, men bara några da­gar senare framgick vid Multi.fi:s styrelse­mö­te att bolaget var i behov av akuta insatser.

Multi.fi:s styrelse hade under många år bestått av Jan-Erik Frostdahl, Glenn Häger och Timo Prittinen med den förstnämnde som ordförande. Nu konstaterade de att minst en miljon euro borde tillföras för att förbättra kassaläget för Multi.fi.

Inför nästa styrelsemöte, i slutet av april, gav Glenn Häger en skriftlig lägesrapport. Den inleddes: ”Multi.fi växer så det knakar. Och en snabb tillväxt brukar leda till kassabrist.”

En del av utmaningen var effekten av en lagförändring som tvingade nätoperatörerna att

möjlighet för JNT i ett senare skede att överta majoriteten”, enligt styrelseprotokollet.

OFC-Data föranledde under året liknande diskussioner. Bolaget behövde mer kapital och JNT:s styrelse kom till slutsatsen att JNT borde bli direkt ägare för att bättre kunna följa bolagets utveckling. Det förverkligades genom en emission som gav JNT ett ägande på drygt 30 procent. Övriga ägare var Multi.fi och Ove och Kristina Fagerholm.

En annan väsentlig åtgärd var att JNT outsourcade sina IT-funktioner till OFC-Data. På så sätt skulle den samlade IT-kapaciteten finnas närmare till hands i kundkontaken med de små och medelstora företagen.

Allt kärvare för Novacall

Också för Novacall kärvade läget alltså till sig under 2005. Att callcenterverksamhet inte var enkel business hade stått klart från början, och kunderna lärde sig snart prispressningens konst. En äkta konkurrens försvårades dessutom av att callcenterföretagen ofta växte fram med hjälp av olika typer av offentligt stöd.

Svårigheterna att skapa lönsamhet bäddade för företagsaffärer, och flera större sådana gjordes under året. I april övertog Novacall 118-tjänsten och telefontjänsten för Internet av Oulun Puhelin och inrättade en enhet för detta i Uleåborg. Avtal slöts om att Oulun Puhelin skulle använda sig av

Novacalls kundtjänst.

I juni övertog svenska Eniro sedan num­mer­upp­lys­nings­verk­sam­het­erna i Kym­en Puh­elin, Län­nen Puh­elin och Nova­call. Eniro hade före det redan en riksomfattande nummerupplysning och skötte denna för bland annat Elisas abonnenter i en stor del av landet.  Det betydde att JNT:s abonnenter härefter hamnade hos Eniro när de ringde 118.

Under året lämnade Peter Lönnbäck VD-upp­dra­get och efterträddes av Tommy Wikman.

Bundling tillåts

En livligt diskuterad fråga under året gällde bundling, på finska kytkykauppa, det vill säga sampaketering av mobiltelefoner och abonnemang. Bundling förekom i de flesta länder, men var i Finland förbjuden. Det gick alltså inte att sälja tidsbundna abonnemang till kunden och i affären inkludera en gratis mobiltelefon (vilket i praktiken innebar att mobilen finansierades genom de kostnader som abonnemanget innebar).

I Finland hade teleföretagen på nittiotalet själva önskat förbud mot bundling, men efter hyperkonkurrensen och kundernas ständiga byten av operatör ville de nu annorlunda. I april kommenterade kommunikationsminister Leena

Marjukka Karttunen.

Leena Luhtanen.

Luhtanen frågan efter ett riksdagsspörsmål av Marjukka Karttunen.

”När förbudet infördes var tanken att det skulle främja konkurrensen inom mobiltelefonin. Förbudet hade också en mycket positiv effekt, mot slutet av nittiotalet hade Finland den högsta mobiltelefontätheten i hela världen.” En ny faktor fanns dock nu, konstaterade Leena Luhtanen: 3G-tjänsterna. Det ställde förbudet i en annan dager, och hennes förslag var att tredje generationens mobilteleapparater skulle undantas från uppbindningsförbudet.

En sådan lagändring förverkligades också från och med april 2006. Om förändringen utföll väl, kunde det övervägas att undanröja förbudet också för övrig telefoni.

Årets 3G-trender

Elisa och Telia Sonera utvidgade under året sina 3G-nät till de flesta större orter i Finland. För Finnet skedde 3G-premiären den 19 december 2005, då 3G-nätet öppnade i Helsingfors, Tammerfors och Lahtis. Alla större städer i landet – vilket inkl­ude­rade Jakobstad – skulle kopplas till nätet under 2006, hette det.

I juni 2005 försvann den fjärde 3G-kon­kur­ren­ten, Tele2, ur rullorna då dess 3G-lic­ens ind­rogs, efter att bolaget inte genomfört vad det åtagit sig.

Allt fler 3G-baserade applikationer var nu på gång. Till exempel inledde ett halvdussin aktörer under året ett samarbete om ett pilotprojekt med TV i mobiltelefon i huvudstadsområdet. El­i­sa lanserade e-post med Vodafones push-tek­nik; mej­len sökte sig alltså aut­omat­iskt till mob­il­te­le­fonen och behövde inte laddas ner separat.

Under våren dök ännu en större fråga upp för Finnet att ta ställning till. Frekvensbandet för det nedsläckta nätet för NMT450 bjöds ut av Kom­mun­ikat­ions­verket för digital trådlös bred­bands­tra­fik. Men härefter var det inte längre fråga om skönhetstävling, utom om auktions­för­far­ande.

Behövdes verkligen fler mobila kom­mun­ikat­ions­nät i Finland? Poängen med frekvenser i 450 MHz-bandet är att de ger överlägsen räckvidd jämfört med frekvenserna högre uppe i bandet, där bland annat 3G-näten ligger. Med ett fåtal basstationer i 450 MHz-bandet kan hela landet täckas in, vilket är intressant särskilt för glesbygd. Och glesbygd var ju Finnets specialitet.

Finnets beslöt meddela sitt intresse. En kalkyl visade att detta skulle innebära investeringar för Finnets del på 47 miljoner euro under 2006-2007. Ett samarbete skissades med Yles dotterbolag Digita, där tanken var att kunna sänka kostnaderna genom samanvändning av Digitas sändarnät.

Sju tävlande anmälde sig, vinnare blev Digita, dock enbart i egen kapacitet och alltså inte som samarbetspart till Finnet. Det teknikvärlden noterade var att Digita gick in för den oprövade bredbandstekniken Flash OFDM. Skulle den verkligen hålla måttet?

2005 blev också året då Wimax introducerades i Finland, med premiär i Ylivieska i PPO:s regi. Ett femtontal operatörer i Finland skulle komma att ta Wimax i bruk de närmaste åren, mestadels i glesbygden i norra Finland.

Satsning på fiber och VoIP

I september noterade JNT att anmälningarna av fel i kabel-TV-nätet hade ökat. En intern utredning tydde på ett samband till den outsourcing av montörer som JNT hade gjort till Empower 2003. Empower ”saknar i viss mån kunskap”, sades det, och dessutom ansågs

Strömkabel för en SATA-hårddisk, som finns i de fl­esta av dagens datorer och omkring 2005 ersatte den betydligt långsammare ATA/IDE-standarden. Dag­ens SA­TA-hårddiskar klarar över­förings­hast­ig­heter upp till 6 Gbps.

Empower fördela resurserna fel. JNT hade numera bara två personer på kabel-TV-sidan, planeringsarbetet inräknat.

Ett projekt sjösattes för att fram till 2007 sanera kabel-TV-nätet. En viktig del av detta var att ersätta gammal kabel med fiber. Det fanns en rad argument för detta, till exempel att fiber draget fram till slutanvändaren möjliggjorde

datatrafik av en annan klass än ADSL förmådde. Vilket skulle ge en stor fördel också för Multi.fi.

Jan-Erik Frostdahl ha­de i sitt strategipapper, på grund av VoIP, pessi­mist­iskt dö­mt ut möj­lig­het­erna att i fram­tid­en kla­ra en lön­sam tele­foni­verk­sam­het. Den här frå­gan kom under året att bli mer grund­ligt analy­serad.

De facto hade JNT börjat erbjuda VoIP-tjänster redan 2004, nämligen kopplat till företagsväxlar. Det var både fråga om traditionella växlar med ’VoIP-påhäng’ och trafik baserad på VoIP-servrar med tillhörande media gateways (för konv­ert­er­ing av sig­naler till och från tele­nät­verken). Under 2005 kunde JNT genom den sen­are varia­nten int­ro­du­cera en delad dis­tri­buerad VoIP-tjänst för före­tag, vil­ket kan besk­rivas som JNT:s för­sta moln­tjänst.

2005 inleddes ett samarbete med det svenska företaget Netwise gällande hänvisningssystem. Detta var intressant framför allt för Novacall, som med JNT som leverantör under året tog i bruk en landsomfattande lösning för sina hänvisningstjänster.

Sedan kom en förfrågan från Finnet om intresset för att via VLT erbjuda privatkunder VoIP-anslutningar över ADSL. JNT tackade nej, och motiveringen var att man hellre utvecklade VoIP-tjänster på egen plattform. Resurser fanns

Det mål som Väinö Communications hade väckt mot JNT var av principiell betydelse och togs därför upp av Högsta domstolen. Här utan ledamöter.

för detta i huset. En tidtabell fastställdes: JNT skulle lansera sin VoIP-tjänst mot privatkunder i mars 2006.

Det som sporrade till att satsa på IP-telefonin var också att denna inte var låst av geografiska hinder. Med andra ord skulle JNT genom VoIP

Justitierådet Mikko Tulokas, tidigare ordförande för Konkurrensrådet, gav ett skiljaktigt yttrande till Högsta domstolens dom i målet.

kunna leverera telefoni också på Soneras områden.

Högsta domstolens dom

I november avkunnade Högsta domstolen äntligen sin dom i det mål som Väinö Communications hade väckt i tingsrätten 2002. Som helhet innebar utgången ett nederlag för JNT. I fråga om fem av de sex paragrafer i bolagsordningen som målet gällde (paragraferna 3, 4, 5, 8 och 20) gick Högsta domstolen på Väinö Communications linje. Bara i fråga om paragraf 6, som beskrev utdelning av bolagets tillgångar, fick JNT rätt.

Det innebär även att det interimistiska verkställighetsförbud som hovrätten hade gett gällande de ifrågavarande paragraferna stod fast.

Högsta domstolen var dock inte enig i alla detaljer. En skiljaktig ledamot, justitierådet Tulokas, gav ett yttrande som det är värt att citera. Yttrandet gällde inlösningsskyldigheten så som den beskrevs i bolagsordningens paragraf 20.

”JNT:s centrala verksamhetsområde omfattar producerandet av lokala teletjänster åt sina delägarabonnenter till ett förmånligt pris. Bolaget påminner sålunda om ett andelslag som är avsett att tjäna sina medlemmars behov. Aktierna har blivit spridda på ett vitt fält. För att sk­affa domi­ner­ande ställ­ning i bol­aget och för­än­dra dess verk­sam­hets­prin­ciper kan det i prak­tiken vara till­räck­ligt med ett täm­ligen begr­änsat aktie­inne­hav.

Det kan vara en förståelig och accep­ta­bel mål­sätt­ning att str­äva ef­ter att sky­dda sig mot över­tag­ande av bol­aget och för­änd­ring av dess verk­sam­hets­prin­ciper. Det är lik­aså god­tag­bart att för­söka try­gga alla akt­ie­äga­res rätt till lika köpe­skil­ling vid för­säljn­ing av bola­get.”

Mot den bakgrunden, ansåg Tulokas, var bestämmelsen i paragraf 20, som stadgade att den som skaffade minst 10 procent av rösträtten var skyldig att på begäran inlösa andra aktieägares aktier till ett i bolagsordningen fastställt pris, generellt sett giltig. Problemet i JNT:s fall var att ändringen av bolagsordningen gjorts efter att Väinö Communications hade köpt en avsevärd minoritetsandel. Bolagets godkännande skulle därför ha varit nödvändigt för förändring av bolagsordningen.

Det blev nu alltså aktuellt att utarbeta förslag till ny bolagsstämma för JNT. Andra saker att ordna var ny emission till de 150 hyresabonnenter som betalt teckningspris för att bli aktieägare, att registrera 92 ägare som köpt aktier 2001-2002 och att göra om den avbrutna process där gamla aktiebrev ersattes med nya.

Maria Höglund, som höll ordning på dessa detaljer, konstaterade för styrelsen att frågor av den här typen inte torde bli aktuella i framtiden eftersom nya aktier inte längre gavs ut. Däremot borde man förbereda sig på att en del aktieägare som haft sina aktier ’vilande’ nu ville sälja dem. Det var därför skäl att fundera på Novasecs framtida roll som JNT-ägare. Novasec ägde för ögonblicket 354 aktier (omkring 2,5 procent) och köpte upp aktier i en takt av 25-35 i månaden.

Vid bolagsstämman i maj 2005 fick JNT:s förvaltningsråd ny ordförande. I valet mellan kandidaterna Gun Kapténs och Gösta Willman föll rösterna lika, varvid lotten gynnade Gun Kapténs.

Fortsatt kamp om DNA

Hur skulle det gå för DNA? Ingen av propåerna under årets första halva hade ju lett till resultat, trots reapris på bolaget.

”Det blev en tids förvirring efter Novators nej,

Gun Kapténs, kommundirektör i Larsmo, utsågs till ordförande för JNT:s förvaltningsråd av bolags­stäm­man 2005. I den rollen närvar hon ofta vid JNT:s styrelsemöten.

men vi återupptog diskussionerna med Elisa och TDC och började i augusti även tala med Telia Sonera”, berättar Jarmo Leino. Samtidigt gjordes en detaljerad effektiveringsplan upp för mobiltelefonverksamheten. Alla resurser som behövdes för att kostnadseffektivt driva en nationell mobiloperatör, inklusive infra­struk­turen ute i landet, borde koncentreras i en org­an­isa­tion. Oberoende av hur det gick med för­säljn­ingen måste DNA liksom moder­bolaget Finnet göras lönsamt.

Så var bakgrunden när Finnets styrelse­ord­förande Risto Sii­vola den 31 augusti ringde

Risto Siivola, mångårig VD för Oulun Puhelin och bl­a­nd annat styrelseordförande för DNA 2003-2010, rin­gde Jan-Erik Frostdahl den 31 augusti 2005.

Jan-Erik Frostdahl. Kunde han genom­föra san­er­ings­programmet? Det behövdes någon med hå­r­d­are nypor än Matti Makkonen. Siivola ville ha svar genast och kravet var att Frostdahl skulle bö­r­ja det nya uppdraget nästa dag. Frost­da­hl åkte nu för tredje gången till Hel­sing­fo­rs för att ordna upp Finnets affärer och till­tr­ädde den 1 se­pt­em­ber som VD för bolaget. Tillförordnad VD för JNT under Frostdahls bortovaro blev Stefan Skytte.

Den 13 september samlades Finnets ägare åter i Helsingfors för att diskutera läget. Ett indikativt anbud på DNA fanns åter på bordet, nämligen från Telia Sonera och det var så högt som 425 miljoner euro. Men Telia Sonera var samtidigt

Försäljningschefen Stefan Skytte, anställd av JNT 1998, tillförordnades i september 2005 som VD under Jan-Erik Frostdahls bortovaro.

en problematisk kandidat. Det var ju ärke­fi­en­d­en, och konkurrensmyndigheterna sk­ulle san­n­o­l­ikt göra invändningar. Inte var de lok­ala bo­la­g­en heller betjänta av att få en så stark kon­kur­re­nt in i det egna traditionella verksamhetsområdet.

Saneringsplanen för att få DNA i skick fick till synes stöd av ägarna, men illavarslande var att synpunkterna på hur det skulle gå till diver­ger­ade. En väsentlig del av planen var att ägar­bol­agen genom apportförfarande till Finnet skulle överföra den infrastruktur som de lokalt hade byggt för mobiltelefonin och mot avgift till­handa­höll för DNA. Men en grupp bland ägarna accepterade inte detta, utan ville hålla fast vid det gamla systemet.

Jan-Erik Frostdahl stod som anställd VD i princip utanför ägardiskussionerna, men hans uppdrag underlättades förstås inte av det måste utföras i ett getingbo. Styrelsemötena under hösten blev stormiga. Vanligen ägde de rum i Finnets lokaler på Sinebrychoffsgatan i ett rum som benämndes käärmeiden luola, ormgrottan. Man röstade i stort sett i varje fråga. ”Det hände till exempel att man röstade huruvida VD:n i protokollet från föregående möte på ett korrekt sätt hade formulerat de då avvikande meningarna.”

”Det var som på det värsta kommun­full­mäk­ti­ge­möte. Min erfarenhet från kom­mun­poli­ti­ken kom till god nytta”, kommenterar Frostdahl.

Brandtal av Jarmo Leino

Vid två extra bolagsstämmor i oktober lyckades en majoritet avvärja styrelsens förslag att höja aktiekapitalet i Finnet och ändra de gamla av­ta­len gällande DNA. Vid ännu en extra bol­ags­stäm­ma den 30 november höll Jarmo Leino ett br­and­tal. Han hänvisade till att för­hand­ling­arna med Telia Sonera nu definitivt hade skrinlagts.

”Man kunde ha trott att det skulle ha rensat lu­ften och ökat viljan att hitta en förnuftig lösning för att rädda Finnet, men i verkligheten verkar det ha gått precis tvärtom. Finnet är just nu full­stän­di­gt oförmöget att fatta de beslut som skulle va­ra nöd­vänd­iga för före­ta­ge­ts bästa. Den ofta hörda klys­chan att man i ett trä­ngt läge når enig­het är rent strunt­prat. I verk­lig­heten bef­inner vi oss i ett okont­roll­erat kaos.”

Vi ska inte försköna det faktum att det här handlar om ett maktspel, fortsatte Leino. Sådant hör i och för sig till affärsverksamhet, ”men den här leken kostar oss enormt mycket just nu”. Han ville fortfarande ändå tro att det fanns någon utväg för att ge historien ett lyckligt slut. ”Bara genom att förena våra krafter har vi en chans att klara oss bland de större spelarna. Bara på så sätt kan Finnet som grupp förbli vid liv.”

Leino förklarade att Lännen Puhelin, det bolag han ledde, som storägare kanske riskerade förlora mest av alla i detta. Han kunde tänka sig att sälja Lännen Puhelins egendom i Finnet till andra ägare i Finnet till ett gångbart pris. Eller omvänt köpa de bolag som hade avvikande mening. ”Kort sagt duger vilken lösning som helst för Lännen Puhelin bara den är affärs­mässig.”

Vid denna stämma fick förslaget om höjning av aktiekapitalet genom apportförfarande stöd av en majoritet. Frågan var i vilken mån ägarna också skulle ta beslutet till efterrättelse.

Frostdahl ensam kvar

I mitten av december intervjuades Jan-Erik Frostdahl av Uleåborgstidningen Kaleva. Hans

Telia Sonera gav ett indik­ativt bud på DNA hös­ten 2005, men det var små­pota­tis jäm­fört med andra affä­rer som bol­aget var invol­ve­rat i vid de­nna tid. Till exe­mpel ökade Tel­ia Son­era i en affär med den andra huvud­ägaren, Çuku­rova Gr­oup, sitt ägande i Turk­cell från 37,3 till 64,3 pro­cent. Turk­cell var med 25 milj­oner abonne­nter mark­nads­ledare i Turk­iet. En kon­flikt kring affä­ren med Çuku­rovas huv­ud­man Meh­met Emin Kara­meh­met (bil­den) är 2013 fort­far­ande inte juri­diskt avg­jord.

budskap var att DNA Finland skulle bli lönsamt under 2006 och därefter vara en stabil aktör på den finländska mobilmarknaden.

I början hade man räknat med att en bas på 500000 abonnenter skulle ge lönsamhet.

Läget var allvar­ligt. Jan-Erik Fro­st­dahl, kon­cern­chef för Fin­net och VD för DNA, sade upp alla i mod­er­bol­aget utom sig själv.

På grund av hyperkonkurrensen hade siffran få­tt skrivas upp, men nu hade bolaget 760000 eg­na ab­o­nne­nter och var dessutom tjän­ste­op­era­tör för yt­ter­lig­are 70000. Progn­osen var att lön­sam­hets­gränsen låg på 900000 abon­nen­ter, sade Fr­o­st­dahl, som av tidn­ingen besk­revs som en ”sy­n­ner­li­gen hård sane­rare”. I DNA och före­tags­gr­up­pen runt bola­get var allt onöd­igt på väg att re­n­s­as bort. Till exempel fanns i hold­ing­bol­aget Fin­net Ab nume­ra bara en anst­älld kvar, Frost­dahl själv.

90 anställda hade sagts upp, 160 hade out­sour­cats och resten hade överförts till Finnets dot­ter­bol­ag DNA Finl­and, Finnet Car­rier ja Finnet Log­isti­ikka, som efter de fortsatta saneringarna inte beräknades omfatta fler än 130-140, 50 res­pek­tive 5 anställda.

DNA skulle snart kunna fira femårsjubileum, men ännu hade inget bokslut visat lönsamhet, konstateras i reportaget. Faktum var att bolaget för 2005 var på väg mot en förlust på 30 miljoner euro. Frostdahl var ändå övertygad om att lön­sam­het skulle nås nästa år. De 3G-baserade affärerna höll precis på att växa fram, och med det slopade förbudet mot bundling gavs nya förutsättningar.

Åter ett vägval för JNT

För JNT innebar det förstås en speciell situation att ha VD:n utlånad till Finnet och DNA, nu för tredje gången. Det gav i varje fall tillgång till förstahandsinformation i många frågor, och den 20 december genomfördes ett styrelsemöte per e-post och telefon.

Den enda frågan gällde JNT:s ställningstagande till ett utkast till aktionärsavtal som utarbetats av de stora bolagen Oulun Puhelin, Kuopion Puhelin, Päijät-Hämeen Puhelin, Lännen Puhelin, Satakunnan Puhelin och de mindre bolagen Lohjan Puhelin och Iisalmen Puhelin. Utkastet skulle behandlas vid ett gemensamt möte följande dag.

Utkastet nämner att bästa möjliga information om Finnets ekonomiska läge hade getts vid de extra bolagsstämmorna under hösten och att ägarna var eniga om att saneringen av Fin­net­bol­agen var absolut nödvändig. Däremot hade man inte kunnat enas om hur den skulle genom­föras. Under senare tid hade obs­tru­ent­erna till och med väg­rat delta i möt­ena. Mot den bak­gru­nden för­kla­rade nu de nämnda bol­agen att de ensi­digt skulle genom­föra de åtgär­der som behöv­des.

Jan-Erik Frostdahl beskrev saken så här:

”På grund av den djupa misstro som i dag råder bland ägarna har alla beslut gällande Finnet Ab som på minsta sätt har beröring med ägarbolagen stannat upp. Det är uppenbart att detta utgör ett hot mot hela koncernens framtid och kan i värsta fall leda till att vi tvingas ansöka om skuld­san­er­ing för att den vägen tvi­nga fram de nöd­vän­diga besl­uten. Ett skuld­san­erings­för­far­ande skulle som jag ser det ha kata­str­of­ala föl­jder och under alla omstän­dig­he­ter tvi­nga fram en bet­yd­ande ned­skri­vning av vär­det på de akt­ier i Fin­net Ab som JNT äger.”

Kunde saneringsprogrammet däremot gen­om­fö­ras till alla delar, såg saken annorlunda ut. För att lösa upp den ’gordiska knuten’ hade de stora ägarna, med VLT och PPO som undantag, beslutit ingå det skissade aktionärsavtalet, som reglerade hur man skulle agera för att tvinga igenom de nödvändiga besluten. Frostdahl rekom­mend­era­de JNT att delta som part i avtalet med följande tilläggsmotiveringar:

• min verksamhet som VD för Finnet Ab har redan nu lett till att JNT i allmänhet och undertecknad i synnerhet stämplas som hörande till de storas läger
• den insyn i verksamheten som jag fått har gett vid handen att det mycket oklara alternativ som den andra gruppen driver under ledning av PPO:s VD Pauli Korpi-Tassi utgör ett stort hot mot koncernens framtid och därmed också mot vårt aktieinnehav i Finnet. Alternativet består nämligen huvudsakligen i att man säger nej till allting och min erfarenhet säger mig att affärsverksamhet inte kan bedrivas framgångsrikt på det sättet.

JNT:s styrelse beslöt delta i aktionärsavtalet.

Marias galleri: Kenneth Palm

”Teknikintresserad och ambitiös specialist på telefoni i alla dess former.”

Marias galleri: Thomas Nordström

”Skicklig programmerare som snabbt ser både helheter och detaljer. ”

Marias galleri: Jonas Riska

”En handlingens man som tar tag i saker och får det att ske. Tar ansvar för att grundinfrastrukturen fungerar.”