FRAMTIDEN äR NU

1992 blev året då JNT räddades som självständigt företag. Händelserna under året kom att forma sig nästan som i ett antikt drama fram till rädd­ningen i absolut sista stund.

Trots devalveringen i november året innan fortsatte det dystra ekonomiska läget att för­värras i Finland ytterligare under 1992. I mars gick JNT:s revisorer igenom fjolårs­bokslutet. De noterade att omsätt­ningen varit 27, 3 miljoner mark, en ökning med 4,3 procent. Men tyvärr var kost­naderna för stora i för­hållande till intäkt­erna.

I ett notat uppmärk­sammade revisorerna styrelsen ”på de enligt vårt tycke stora invest­eringarna som verkställts för såväl 1990, 1991 och som budgeterats för 1992”. Då det inte var möjligt att kostnads­föra fulla avskriv­ningar, borde en handlings­plan göras upp för att avsevärt minska investerings­nivån, för att få balans i likvid­iteten utan att behöva uppta flera lån, sade revisorerna.

Ett glädjeämne var att hundra procent av JNT:s centraler var digital­iserade med utgången av 1991, vilket man hade Harry Rosen­dahls agerande i källar­frågan att tacka för. Dessvärre syntes inget slut i fråga om teknik­utvecklingen.

Till exempel var GSM-premiären i Jakobstads­regionen att vänta i slutet av 1993, och inför det borde överförings­kapaciteten byggas ut både till Vasa och Karleby. Kundernas krav växte snabbt också i fråga om TV-utbudet. Ett logiskt steg var

Under några vårveckor under­sökte JNT hur frågan hanterats på andra orter. Wisa­forest, Wisapak och Öster­bottens Trä och andra fick sedan ett erbjudande baserat på rabatter i storleks­ordningen 15 procent.

Fjärrnätet Nian

På riksnivå var den kommande avregleringen av fjärrtrafiken förstås föremål för spekulationer, planer och lobbying. Inom TIF förbereddes något som kallades Ab Fjärrnätet Nian (Oy Kaukoverkko Ysi), ett bolag som gemensamägt av förbundets medlemmar skulle koncentrera krafterna för att konkurrera med PTV i rikstrafiken.

I mars fick JNT:s styrelse en närmare redogör­else för Fjärrnian och investerings­behovet vid medverkan: 800000 mk. Att säga nej var möjligt, men affärsmässigt felaktigt. Styrelsens beslut var att i stället försöka spara på andra projekt.

Lars Holmström redogjorde vid samma möte för fusionsläget. VLT visade stort intresse för att lösa in statens del av ägandet i GT, som var 67 procent. ”En intressant diskussion fördes där samtliga styrelsemedlemmar deltog om hur bland annat JNT borde agera och förfara”, enligt protokollet. Man kom fram till att göra en noggrann utredning av företagets ekonomiska ställning och framtida investeringsbehov ”samt förtjänsten av ett utvidgat samarbete med Vasa Läns Telefon eller eventuell fusion.”

Se hur utvecklingen av mobiltelefonin sett ut sedan 1917 i Finland.

I april presenterades ett diskussionsunderlag i frågan tillsammans med en kalkyl över invester­ingsbehovet för 1993-1996. Diskussionen i styr­elsen blev livlig om behovet av personalminsk­ning, ”event­uellt permit­tering”. Styrelsen analyserade möjligheterna till ökade intäkter ”genom nya abonnent­tjänster och andra trafik­former”. Man gjorde upp en lista med plus- och minusposter vid utökat samarbete eller fusion med VLT.

Protokollet sammanfattar: ”Konstaterades att om JNT fortsätter som själv­ständigt bolag, bör kostnads­inbesparingar på såväl kostnads- och investerings­sidan förverkligas minst i enlighet med kalkylen”. Ett utökat samarbete med VLT kunde ge enstaka inbesparingar, medan vid fusion ”torde den ekonomiska fördelen för bolagets abonnenter utebli”.

VLT övertar GT

Sommaren 1992 blev så till sist VLT huvudägare i GT. Vid årets början hade GT:s styrelse kommit fram till att det bästa alter­nativet skulle vara att staten sålde sina aktier i GT till bolaget. Som framgått såg trafik­minister Ole Norrback positivt på detta.

Hinder uppenbarade sig dock. Det första restes av PTV, som ansåg att det naturliga skulle vara att staten i stället sålde aktierna till det egna affärs­verket. Avgörande var att två av statens styrelsemedlemmar i GT ansåg att det skulle vara till bolagets fördel att ha en lokal ägare. Efter aktiv påtryckning från dessa styrelse­medlemmar och inbördes för­handlingar mellan Bo Eklund och Ole Norrback föll PTV- alternativet bort ur bilden, skriver Erkki Parviainen i sin bok om Gamla­karleby Telefon.

Det andra hindret hette stats­minister Esko Aho. Ole Norrback berättar att han kom att sitta i flera armbrytningar i denna sak med sin chef. I bakgrunden fanns öster­bottnisk landskaps­politik. Vem skulle ha fördel eller nackdel av ett sammangående av VLT och GT? Norrbacks uppfattning är att man låg på Aho i saken från flera olika håll, och att detta bidrog till att Norrback till sist fick sin vilja fram.

I början av juni meddelades att VLT fått rätt att inlösa stats­kontorets andel av GT. Den 18 juli signerades officiellt köpebrevet i saken.

Omvälvande tid

De beskrivna händelserna kan tyckas obetydliga vid sidan av storpolitiken 1992. I februari gladdes världen åt att USA:s president George Bush och Rysslands president Boris Jeltsin vid ett möte i Camp David deklarerade ett formellt slut på det kalla kriget. Kort därefter inleddes den blodiga Bosnienkriget. I mars anhöll Finland om medlemskap i EG. I juni röstade danskarna nej till Maastrichtavtalet.

Som framgått var hösten 1992 den tidpunkt då GSM-telefonin kom i gång på allvar. I Norden öppnades sju GSM-nät under året, dessutom i Frankrike, Tyskland, Italien och Portugal. I juni ingicks det första internationella roaming­avtalet, mellan finländska PTV och brittiska Vodafone. På hösten meddelade det ryska kommunikations­ministeriet att det avsåg att ge ut licen­ser för GSM-trafik i tolv av Rysslands största städer. För telekomfolk var det en viktig politisk signal. Med GSM valde ryssarna europeisk teknik och inte amerikansk.

1992 blev också året då NMT ombildades till något som förkortades EMO (Executive Mobile Operators) i ett försök att samla frågorna kring mobiltelefoni, personsökning, datatjänster och produkt­utveckling under en hatt. NMT-telefonin spreds numera i stor skala över världen och skulle komma att tas i bruk i över fyrtio länder, innan GSM tog över.

Först långt senare skulle man förstå betydelsen av två andra händelser 1992. Dels att världsorg­anisationen för frekvenser, WARC, beslutade om spektrum för 3G i Europa (1900-2100 MHz). Dels att det japanska statliga telebolaget NTT avknoppade ett separat bolag som skulle ägna sig åt mobiltelefoni: DoCoMo. I praktiken blev det startskottet för ett japanskt försök att ta herraväldet i framtidens 3G-kommunikation.

1992 tog Finlands regering ett för landets telesektor viktigt principbeslut: nämligen att bolagisera Post- och televerket, PTV, från och med 1994.

Fiberkabel till Vasa

För JNT var sommarens händelse 1992 arbetet med den kabel, 115 kilo­meter lång, som behövdes för att knyta ihop fiber­näten i Karleby, Jakob­stad och Vasa. Frånsett avstick­aren Bennäs - Jakob­stad följde kabeln riksväg 8. Till stor del plogades kabeln ner i dikesrenen 1,5-2,2 meter från asfalt­kanten med en metod som hade utveck­lats av svenska Tele­verket och nu för första gången användes i Finland.

Sonderingarna om att sammanslå beställ­nings­tjänsten för Ula-taxi i Jakob­stad och Karleby avancerade successivt under året och ledde till att JNT med ingången av år 1993 började sköta tjänsten också för Karlebys del. Den så kallade 012- och 020-trafiken, som omfattade nummer­förfrågan, inleddes under året i samar­bete med VLT.

I maj sade JNT:s styrelse ja till förslaget att tillsammans med VLT, GT och andra tele­bolag i länet gå med som ägare i det nya gemen­samma bolaget Botnia Link Ab, för den kommande fjärr­trafiken inom Vasa teletrafik­område. I september meddelade statsrådet beslut om koncession för Botnia Link, vars ägare då var Alajärven Puhelin­osuuskunta, JNT, GT, Kälviän Puhelin, Pohjan­maan Puhelin­osuuskunta och VLT.

Vid samma möte beviljade statsrådet koncession även för Fjärr­nätet Nian, som ju skulle sköta trafiken på riksnivå.

Kabel-tv-förstärkare.

Att konkurrens nu oåterkalleligt var på gång fick JNT också en annan erfarenhet av. Flera av de större företagen inom JNT-området uppvakt­ades aktivt av PTV och erbjöds trafik­förmåner vid upp­rättande av företags­nät. Bland annat JA-RO antog erbjudandet. JNT-styrelsen fann att koncessions­begräns­ningarna gjorde det ”omöjl­igt i detta nu” att ge mot­svarande erbjudanden.

Fusionsläge

Hösten inleddes med en ny ekonomisk kalldusch. Efter en våldsam valutaspekulation, som drev pengar ut ur landet, tvingades Finland den 8 september åter låta marken flyta. Värdet minskade genast med omkring 10 procent och senare med ytterligare 20 procent. På bara ett år hade den stolta utfästelsen att Finland aldrig mer skulle devalvera förbytts i en försämring av markens yttre värde med över 40 procent.

För alla med lån i utländsk valuta var effekten naturligtvis mördande. För JNT:s del betydde det att de utländska lånen på 13,9 miljoner mark plötsligt var värda 18,1 miljoner mark.

Nu var det ofrånkomligt att fusions­frågan måste få ett avgörande. I tidningarna förmodades att JNT inte var attraktivt för en fusion, på grund av den dåliga ekonomin. Men faktum var att man från VLT:s sida aktivt låg på i saken.

Vid en sondering bland JNT:s styrelse­medlemmar i början av september gjordes ”såväl positiva som negativa uttalanden”, enligt styrelseprotokollet. Nästan steg var att VLT:s VD Erik Sjöberg träffade JNT-styrelsen i Jakobstad den 14 september. Mötes­protokollet kan läsas här intill. I en felskrivning, som kan förmodas vara oavsiktlig, sägs att diskussionen gav ett ”utdömmande” svar på frågorna.

I oktober fann JNT-styrelsen resultatet för perioden januari-augusti vara ”på intet sätt tillfreds­ställande”. Kostnaderna översteg det budgeterade, ”framför allt ränte­kostnaderna, som stigit kraftigt på grund av bolagets skuldsättning och ringa rörelse­kapital”. Kostnadsuppföljningen måste bli ännu stramare och 1993 års investeringar nedbringas till högst 5-6 miljoner mark.

Den 23 oktober träffades VLT och JNT till ett nytt möte. VLT hade anlitat en revisionsbyrå för att analysera bolagens ekonomiska ställning ”samt hur fusionen kunde verkställas”. En öppen diskussion genomfördes där alla deltog. Meningarna var fortsättningsvis delade. Det ansågs ”att den delgivna fusionsplanen hade utarbetats för ett väl snabbt avgörande”. Det

Läs protokollet från mötet med Erik Sjöberg från 14 september.

borde utredas om JNT kunde göras lönsamt, om en större sanering kunde verk­ställas och hur de nya koncessionerna skulle inverka.

Styrelsen beslöt återkomma till frågorna i samband med budgetförslaget för 1993. I detta, som genomgicks den 6 november, hade invest­eringarna skurits ned med 50 procent jämfört med de föregående åren. Man konstaterade att amorteringarna på de utländska lånen skulle utfalla med stora amorteringar från och med 1993. En kalkyl för 1992-1995 ”utvisade klart att bolagets framtid under de närmaste åren blir synnerligen svår­bemästrad”.

Efter omfattande diskussion beslöts att inte godkänna budgeten förrän man hade hittat inbesparingar på 2 miljoner mark för 1993.

Läs personalens synpunkter om
en eventuell fusion.

Möte med personalen

Det var nu hög tid att engagera de anställda i saken. Ett informationstillfälle för dem arrangerades den 10 november. Bolagets ekonomiska ställning beskrevs ”för att utröna personalens åsikter samt ställningstagande till en fusion” med VLT.

Den 16 november hette det i styrelsen att personalen hade visat ”förståelse för bolagets besvärliga situation samt beredskap för att acceptera inbesparingar på vissa villkor”. Personalens ställningstagande till en fusion var dock ”rätt avvaktande”.

Revisorerna gav för sin del budskapet att JNT skulle skynda långsamt med fusionsplanerna. Viktigare var att genomföra de tilltänkta

Se vilka minus och plus man ansåg att en fusion skulle ha.

besparingsåtgärderna.

Ett förslag att införa fyradagars arbetsvecka för i stort sett hela personalen ”förkastades helt” av styrelsen. Ett alternativt förslag var att minst sex personer skulle sägas upp och att permitteringar skulle göras, för att nå sparmålet på 2 miljoner.

Angående fusionsfrågan ville styrelsemajoriteten skjuta den på framtiden, dels som följd av att enighet inte kunnat nås om sparåtgärderna, dels för att mer noggrant utreda vilka tjänster och annan verksamhet som skulle förbli i Jakobstad vid en eventuell fusion.

Ännu en förhandling mellan JNT och VLT ägde rum den 23 november. Den 30 november kom JNT-styrelsen i ett maratonmöte till beslutet att sex anställda skulle sägas upp, att fyradagarsvecka skulle införas för perioden februari-maj 1993 och att alla skulle permitteras för tre veckor under hösten.

Vid detta styrelsemöte förelåg förslag till fusionsavtal och ett utkast till styrelsens redogörelse i saken. Åter genomfördes en ”öppen och ingående diskussion”. Ett argument av skeptikerna: ”Bland annat framhölls att erhållna villkor [från VLT:s sida] gäller för dagen men knappast senare.” Ordföranden Lars Holmström ville ha beslut vid mötet, men då de delade åsikterna kvarstod beslöts att vänta med avgörandet till ett nytt möte på morgonen den 3 december. Senare samma dag var förvaltningsrådet inkallat.

Avgörandet nära

Det avgörande mötet inleddes klockan 8 på morgonen. Då styrelsemedlemmarna var sex och ordföranden hade utslagsröst, var Lars Holmström i en nyckelställning. Om rösterna föll 3-3 kunde han avgöra saken. Och eftersom han var uttalat för fusionen, betydde det att fyra av de övriga fem måste rösta nej, för att fusionsförslaget skulle falla.

Vid mötet sammanfattade Holmström argumenten. JNT hade inte de resurser som behövdes för de framtida investeringarna. JNT var helt enkelt för litet. Som yrkesman i bankvärlden påpekade han också att VLT:s värdering av JNT var hög. JNT:s ägare skulle få samma antal aktier i VLT som de hade i JNT. Sett till de ekonomiska realiteterna var VLT därmed berett att betala överpris.

Skeptikerna lyfte fram betydelsen av det lokala ägandet. Det fanns andra värden än enbart storleken på balansräkningen..

En av dem som agerade i bakgrunden var Peter Boström, som lärt känna JNT grundligt som en av bolagets revisorer. Han steg just denna höst fram som en profil för Svenska folkpartiet. Efter kommunalvalet i oktober blev han nominerad för att efter nyår ta över som ordförande för stadsstyrelsen i Jakobstad.

”JNT var i ett svårt läge, men det var inte så hopplöst att man behövde kasta in handduken. Bolaget fanns dessutom i en bransch som trots allt var mindre beroende av konjunkturerna än många andra. Även om det var dåliga tider, behövde människor ändå använda telefontjänsterna. Det fanns heller ingen anledning att tro att de stora investeringar som JNT gjort inte skulle återbetala sig på sikt”, säger Peter Boström tjugo år senare.

Boström hade som revisor lärt känna medlemmarna i styrelsen. Framför allt hade han kommit att diskutera situationen med Johan Högnabba, som var ekonomichef på Wisaforest och i den rollen kunde förväntas förespråka en fusion, så som näringslivets representanter i

Johan Högnabba.

allmänhet gjorde.

Boström och Högnabba fann att deras synsätt låg nära varandra. Båda me­nade att styrkan i ett för­etag av JNT:s typ låg i den lokala förankringen. Dag­en före avgörandet, den 2 december, meddelade Högnabba i diskussion med Boström att han övervägde att rösta nej.

”Jag förstod att jag nog inte skulle bli populär i alla kretsar. Men jag har alltid haft hållningen att gå min egen väg, när jag känt att det varit rätt”, säger Johan Högnabba tjugo år senare.

Peter Boström minns att Högnabba ringde upp honom med sin NMT-telefon tidigt på morgonen den 3 december 1992. ”Johan bodde i Terjärv, och han ringde för att ytterligare utbyta synpunkter före mötet”, säger Peter Boström.

Omröstning

Styrelseprotokollet från den 3 december upp­lyser om att vissa styrelsemedlemmar vid mötet ifrågasatte brådskan och den verkliga nyttan av fusionen, ”då utvecklingen inom telesektorn under de närmaste åren är svårbedömd”. Ordföranden framhöll för sin del fördelarna för JNT:s aktieägare vid ett byte i förhållandet 1:1 och samtalstaxan, som var något lägre hos VLT.

Då enighet inte nåddes, utlystes röstnings­förfarande genom handuppräckning. I denna röstade Lars Holmström för, Hilding Nyman emot, Leif Ingo för, Sigvald Blomqvist emot, Allan Nynäs emot och Johan Högnabba emot. Med andra ord föll rösterna 2-4. Ordföranden konstaterade enligt protokollet att ”ärendet förfaller i detta skede”.

Förvaltningsrådet kunde vid sitt möte senare under dagen bara konstatera faktum. Enligt en bedömning skulle en majoritet i förvaltnings­rådet ha varit beredd att rösta för fusionen.

Den 21 december samlades styrelsen till årets sista möte. Man konstaterade att de samlade besparingsåtgärderna skulle komma att omfatta uppsägning av tio av JNT:s anställda och förtids­pensionering av två. Styrelsen tog också del av ett brev från handelskammaren, där kommunikationsutskottet vill ha fusionsfrågan till ny behandling. Brevet noterades till kännedom.

För den fulla bilden av fusionsdramat bör man ännu fråga sig vilka intressen VLT hade av en fusion med JNT. Ett argument är givetvis stor­drifts- och synergifördelar. Men också ett politiskt spel pågick med utgångspunkt i rivaliteten mellan städerna Vasa och Seinäjoki. Just 1992 gavs ett exempel på spänningarna

Comstate. För testning av synkrona dataförbindelser.

genom att kon­cernen Ilkka i Seinäjoki köpte tidningen Vaasa (utkommer i dag under namnet Pohjalainen).

Enligt spekulat­ionerna räknade Vasaintressena i VLT med att kunna positionera sig bätt­re mot Seinä­joki­intressena, om de fick JNT:s ägare med i bolaget. Detta beskrevs som det verkliga motivet till att JNT-ägarna erbjöds ett överpris.

Ett sammanträffande som JNT-styrelsen inte kunde känna till var att dagen för fusionsavgörandet den 3 december 1992 har gått till historien också av ett annat skäl. Denna dag skickades världens första SMS (Short Message Services). Detta skedde över GSM-nätet i England. Avsändare var Neil Papworth på Sema Group, mottagare var Richard Jarvis på Vodafone. Meddelandet lydde ’Merry Christmas’.

Marias galleri: Peter Björkström

”En lugn kille med stor sakkunskap. Är omtyckt av kunder och kollegor både som telefonväxelmontör och försäljare av fiberanslutningar.”

Marias galleri: Sven Wannäs

”Brinner för sitt jobb och har satt JNT på kartan som ett bolag med spets­kompetens inom VoIP-telefoni.”