FRAMTIDEN äR NU

Året 1993 inleddes på det mesta nattsvarta sätt. I stället för ett nyårstal av presidenten framträdde statsminister Esko Aho i TV-rutan med djupa allvarsord om nationens tillstånd och vikten i att inte ge upp hoppet.

Från YLE:s arkiv

» Se statsminister Esko Ahos nyårstal

Som bolag i telekombranschen var JNT inte det enda som var sargat. Man kunde till och med säga att personalnedskärningarna på JNT var relativt små. PTV halverade i nittiotalets början sin personal, från omkring 12000 till 6000. I Sverige hade Televerket vuxit till över 50000 anställda, av vilka större delen miste jobbet under en tioårsperiod. Detta var en följd av teknikutvecklingens förbannelse och välsignelse: ju smartare tekniken blev, desto mindre mänskligt arbete behövdes.

Men givetvis var detta ingen tröst för dem som blev av med jobbet. I slutändan blev det så på JNT att nio montörer sades upp, medan sex anställda slutade med förtidspension. En anställd avgick på egen begäran. Efter genomförd fyradagsvecka för var och en under tiden 12 mars-31 maj summerade man inbesparingen till 1,75 miljoner mk.

I februari konstaterade styrelen förvånat att de fyra sista månaderna av 1992 hade gett ”ett

Bo Eklund, VD för Gamlakarleby Telefon 1979-2008, fotograferad 2012.

TIF-bolagen. Brevet var stämplat ’absolut hemligt’ (ehdottomasti salassa) och berättade att ett avtal hade ingåtts mellan Fjärrnian och Telivo, som ju var dotterbolag till Imatran Voima. Telivo hade ingen erfarenhet av telebranschen och knappast heller det tekniska kunnandet. Däremot hade Telivo fått koncession för fjärrtrafik redan för 1993.

Kurt Nordmans beskrivning:

”Avtalet gick ut på att Telivo under 1993 fungerade som officiell operatör, medan telefonbolagen skötte allt det tekniska. Vår partner tilldelades en stor andel av de intäkter som fjärrsamtalen gav under året, och detta var Telivos motiv för att vara med om arrangemanget. I början av 1994 upphörde sedan avtalet att gälla. Den ackumulerade långdistanstrafiken överfördes till Fjärrnätet Nian, som då kunde utnyttja sin egen koncession.”

Med andra ord tjuvstartade Fjärrnätet Nian på det här sättet med fjärrtrafiken. Vilket både gav kunder i förväg och skapade ett erfarenhets­försprång.

Koncession för utrikestrafik

Ännu återstod utrikestrafiken som monopol för PTV, men också den saken kom till en ändring under året. I april samlades intressenterna i Omnitele till en överläggning där Kurt Nordman föreslog att man för utrikestrafiken skulle bilda ännu ett nytt gemensamt bolag. Utspelet väckte blandade reaktioner, vilket föranledde TIF-VD:n Arno Tanhuanpää att i ett rundbrev föreslå att man skulle försöka genomföra utlandstrafiken inom ramen för Fjärrnian.

I Tanhuanpääs brev nämns en intressemot­sättning som i ett senare skede skulle bli blodigt allvar: bolagen var olika, hade olika strategier och ville inte alltid förbinda sig till gemensamma

Läs Kurt Nordmans beskrivning av mötet med regeringen här!

regeringen kunde samla sig till ett positivt beslut i kocessionsfrågan. Trots detta måste vi kontra­henter genomföra vårt vanliga rollspel för det politiska etablissemanget, genom att i reger­ingens korridorer och i pressen tala för respektive mot­sätta oss konkurrensutsättningen av utlands­samtalen.”

Statsrådet fattade beslutet om koncession för fjärrtrafiken i november. Koncessionen gällde från och med den 1 juli 1994, varefter tele­trafiken i Finland skulle vara helt avreglerad.

Vinjett som talar för sig själv.

I augusti fastställde JNT-styrelsen köpet av en första aktiepost i Finnet International för 150000 mark. Vid två så kallade företagsledardagar den 8-9 september i Helsingfors skrev intressent­erna på aktieägaravtalet. I affärsplanen beskrevs hur man avsåg ta sig an PTV och den troliga andra konkurrenten Telivo. Volymen på den inter­nationella teletrafiken uppskattades till 800 miljoner mk per år, prognosen var att värdet på trafiken som följd av konkurrensen efter fem år skulle ha minskat till 650 miljoner mk. Finnets mål var att då ha erövrat 50 procent av trafiken.

Faktum var emellertid att JNT då redan hade begått sin premiär som utrikesoperatör. Den 31 maj 1993 öppnades nämligen teletrafik från Botnia Links koncessionsområde till norra Sverige över riktnumret 9922. Initiativet hade tagits av VLT, den nödvändiga kapaciteten i nätet köptes av PTV. ”Den här trafiken var småskalig, men vi ville visa att vi låg i framkant”, säger Trygve Still.

Banken säger nej

Utgången i fusionsfrågan fick Lars Holmström att meddela att han efter den kommande bolags­stämman inte längre stod till förfogande som ordförande i JNT. Han hade då lett JNT i 35 år och avtackades med vackra ord av den nya styrelsen i juni 1993. Samtidigt avtackades också Börje Nygård efter 21 år som förvalt­ningsrådets ordförande.

Till nya styrelsemedlemmar valde förvalt­ningsrådet Peter Boström och Bengt Jansson. Den senare var handelskammarens VD och sågs som representant för JNT:s ägare i Nykarleby. Jakobstads stadsdirektör Nicke Andersson blev ny förvaltningsrådsordförande. Av styrelsen utsågs sedan Peter Boström och Bengt Jansson till ordförande respektive viceordförande.

Den nye ordföranden hamnade huvudstupa in i de ekonomiska realiteterna. När han tillsam­mans med Johan Lindholm gjorde sin premiär­visit hos JNT:s huvudbank, Föreningsbanken

Lars Holmström, styrelseordförande för JNT under hela 35 år, 1958-1993, fotograferad 2012.

i Finland (FBF), inledde bankdirektören Jan-Erik Frostdahl med beskedet att fler krediter till det skuldtyngda JNT inte kunde komma i fråga. Frostdahl hörde till dem som hade förespråkat en fusion med VLT.

I stället ställdes ett konkret krav från bankens sida: nämligen säkerhet för JNT:s krediter genom företags­inteckning i bolagets inteckningsbara egen­dom och pantsättning av tre pantskuldebrev à 1 miljon mark med 18 procents ränta. Dessutom ville FBF genom avtal få rätt att anse samtliga krediter omedelbart förfallna i sin helhet, om banken så önskade, ”ifall väsentliga ändringar (över 50 procent) i kundens ägarför­hållanden sker eller ifall kunden fusioneras med annat bolag”.

JNT-styrelsen beslöt om pantsättning enligt förslaget. Angående FBF:s krav på att få säga upp krediterna upplyser styrelseprotokollet om att ”en verklig diskussion uppstod om behovet av ett sådant avtal”. Styrelseordföranden och VD skulle i samband med utredningen av företagsin­teckni­ngen ta saken till diskussion. ”I mån av möjlighet upprättas inget avtal.”

Efter ett antal förhandlingar nåddes samför­stånd såtillvida att JNT slapp skriva på det begärda avtalet, som färdigformulerat hade skickats till mottagaren per post.

I slutet av augusti konstaterade styrelsen att halvårsresultat- och balansräkningen stämde acceptabelt med budgeten. Tillväxten av tele- och kabel-TV-anslutningarna hade dock avstannat. Styrelsen beslöt att liksom branschen i övrigt protestera mot regeringens förslag om en särskild teleskatt på 9 procent under 1994.

Nytt avtal med Ericsson

I september deltog Peter Boström i TIF:s traditionella höstsamling. Han approcherades där av ledningen för Ericssons Finlandsbolag som bad om ett samtal. I korthet utgick det från att JNT inte hade amorterat lånen till Ericsson i den

Tidigt kapverktyg för fiber.

takt som man kommit överens om. Hur skulle det bli härefter.

Ett antal förhandlingar mellan Boström och Ericssons folk i bolagets kontor i Jorvas utföll framgångsrikt. I november ställde sig JNT- styrelsen bakom ett omförhandlat avtal, där Ericssonkrediterna från åren 1987-1992 samman­slagits till en och räntan hade nedförhandlats från 11-12,5 % till 9 procent. Amorteringen skulle enligt det nya avtalet ske 1994-1997.

Hösten 1993 präglades som helhet av förbe­redelser inför de tre nya affärsverksamheterna nästa år: länstrafiken inom ramen för Botnia Link, fjärrtrafiken inom Fjärrnätet Nian och utrikestrafiken inom Finnet International. Prefixen för fjärrtrafiken fastställdes för PTV till 101, Fjärrnätet Nian till 109 och Telivo till 1041. För utrikestrafiken fastställdes senare prefixen för PTV till 990, Finnet till 999 och Telivo till 994.

Om detta innebar ett nytt sätt att tänka för telebolagen, så var det ju lika nytt för abonnen­terna. Hur skulle man ”hjälpa abonnenterna att välja rätt”, som JNT-styrelsen uttryckte saken?

En bred informationsinsats genomfördes. För JNT:s del innebar det framför allt att beställ­ningskort för 109-tjänsten lades med fakturan till kunderna i november, information i den kom­mande telefonkatalogen och annonsering. Idealet var att abonnenterna skrev på ett avtal, som gav JNT möjlighet att genom förprogram­mering automatiskt länka abonnenten in på den rätta linjen. Abonnenten slapp därmed bekymra sig om prefixet.

I december noterade styrelsen att omkring 5500 av JNT:s abonnenter dittills hade skrivit på 109-avtal. En omständighet som fick abonnent­erna att inta ”en något avvaktande attityd” var att taxan för fjärrtrafiken inte var fastställd när de skrev på pappret. Så sent som den 7 december fastställde trafikministeriet att lokaltaxan framdeles måste vara den samma inom hela länet.

GSM-premiär

Behovet att utveckla nya tjänster för kunderna visade sig mot slutet av året kräva fortsatta investeringar. Till exempel behövde AXE uppgraderas till en kostnad av 2,5-3 miljoner mark. Angående de så kallade 2Mbps-lokalanslutningarna (bredbandsanslutningar för företag) beslöts om en kraftig sänkning av tariffen, ett direkt svar på ett erbjudande som PTV gick ut med.

En investering som styrelsen kommenterade särskilt gällde 50000 mark för aktivt deltagande på den kommande sommarens bostadsmässa i Jakobstad. ”Detta torde medföra nya möjligheter för framtiden”, enligt styrelseprotokollet.

Den 1 december öppnades så äntligen GSM-trafiken också i JNT-området. Basstationer stod klara i Jakobstad, Nykarleby och Kovjoki och provtrafiken lovade gott.

GSM-anslutningarna skulle säljas under det namn Europuhelin 950 som hade lanserats av Radiolinja. Med det markerades att man med en GSM-telefon kunde ringa över hela Europa, vilket NMT-telefonerna inte klarade. Europabeton­ingen låg väl i linje med den process som pågick för att göra Finland till EU-medlem. För JNT innebar Eurotelefonen ändå inget större bidrag till kassaflödet. Upplägget var att Radiolinja fakturerade samtalsavgiften, medan JNT fakturerade abonnenten en grundavgift av 10 mk

Tidig terminal.

i månaden.

Inför det nya året 1994 visade statistiken att JNT var ett av tolv telefonbolag i Finland som var hundraprocentigt digitaliserat. För storbolaget HTF var den procenten bara 52,6. JNT-nätet inkluderade 22 centraler, kapaciteten var 20820 anslutningar, varav 16274 var i användning. Bolaget hade 64534 km metallkablar, 400 km koaxialkablar och 1768 km optiska fiberkablar, vilket innebar att JNT i fråga om fibernätet hörde till toppgruppen i landet. I storleksordning var JNT på plats 24 av 46 telebolag.

Marias galleri: Frej-Johan Wikman

”En ordningens man som är teknik­intresserad ut i fingerspetsarna. Värnar om firman, kunderna och arbets­kamraterna i alla lägen.”

Marias galleri: Lilian Nyman

”Med stor ansvarskänsla har Lilian koll på det ekonomiska kring bland annat inköp och löner.”