FRAMTIDEN äR NU

2002 var året då Telia köpte Sonera och därmed förändrade den finländska telemarknaden.

Förhandlingarna mellan Telia, Sonera och Telenor och deras ägare kring årsskiftet skedde utan medial uppmärksamhet. Det givna sam­tals­ämnet i Finland var i stället att euron nu ersatte den finska marken. Det var inte helt enkelt att vänja sig vid att dividera europriset med 5,94573 för att få kostnaden jämförd i mark.

För JNT handlade början av året extra mycket om mobiltelefonin. Vid första styrelsemötet i januari konstaterades att bolaget genom sin operatörsstatus nu var i besittning av en konc­ession för UMTS. Provdrift i liten skala hade som nämnts redan inletts i Finska 3G:s nät. Det sades att Finland låg i täten i detta och vid mötet fick styrelsen en närmare presentation av de funktioner som 3G skulle möjliggöra.

Trots allt var enigheten stor om att det nya 3G-nätet skulle byggas ut ”mycket försiktigt och endast i den utsträckning det kan anses komme­rsi­ellt förnuftigt”. Styrelsen beslöt delta i den nu aktuella nyemissionen i Finska 3G med JNT:s andel, 109802 euro.

Däremot tecknade JNT inga aktier i det företag Nettiportti som bildats av Finnetbolagen. Anled­nin­gen var det delägda Multi.fi. JNT:s sit­uat­ion avvek därmed från de övriga Fin­net­bola­gens. Multi.fi var dessutom ” betydligt längre hunna än de flesta andra”. Av Multi.fi:s konkurrenter vid

Euron ersatte mar­k­en i Finland år 2002.

denna tid antogs Jippii komma att konkursa, med­an Eli­sas Kolu­mbus inte på all­var hade lyck­ats ta sig in på JNT-om­råd­et. Den enda ver­kl­iga kon­kur­ren­ten upp­fatt­ades vara Son­era. I en ny emission i DNA Finland beslöt JNT delta med sin andel, 248200 euro.

Vad gällde JNT:s aktier i Novotrust, som ju huv­ud­ägaren Novo köpte, skedde betalningen gen­om teknisk utrustning som övertogs av Jak­ob­stads­nejd­ens Sam­ant­enn Ab. Detta bolag fan­ns kvar, trots att antenn­verk­sam­heten över­tagits av JNT, men döp­tes nu till Nova­sec Ab. Sed­an tid­ig­are fanns som fram­gått ett pro­jekt med samma namn, för ut­veck­ling­sar­bete gälla­nde PKI-certi­fie­ring. Nova­sec Ab skul­le nu fort­sätta det arb­et­et med en ans­tälld i Jak­ob­stad och fin­an­sie­ring från Finn­vera, TE-cent­ralen och Conc­ordia.

En viktig lokal nyhet i årets början var att JNT skulle bygga ut kabel-TV-nätet till de delar av Pedersöre som saknade sådant. Kommunen gick i detta in med ett stöd på 50400 euro och Svenska Kultur­fonden med 16800 euro.

Ännu en nyhet var att Multi.fi inträdde som majoritetsägare i OFC-Data Ab, som sålde datautrustning och datatjänster i Jakobstad.

Hemliga förhandlingar

Den 14 februari tog JNT-styrelsen del av ett ytterst hemligt ärende. Ett intentionsavtal hade skrivits om att Telia Finland, med 235000 mobil­abonn­enter i framför allt de större städerna, skulle inträda som ägare i Finska 2G. Tanken var att Telias Finlands trafik skulle flyttas till Finska 2G:s nät.

Jan-Erik Frostdahl beskrev fördelarna. Telia skulle tillföra medel inför 3G-investeringarna ”som kommer att vara mycket stora”. Trafiken skulle fördubblas i Finska 2G:s nät till omkring 500000 abonnenter, vilket skulle skapa mycket större kostnadseffektivitet. En nackdel fanns också: Telia skulle ges bättre möjligheter att konkurrera. ”Å andra sidan är det klart att Telia kommer att finnas på marknaden nu och i framtiden oberoende av om avtalet förverkligas eller inte”, konstaterade Frostdahl.

För JNT var också en annan aspekt intressant. Ett närmare samarbete med Telia skulle kunna tänkas öppna nya affärsmöjligheter för Novacall. För ett godkännande av den nya ägaren i Finnet­gru­ppen skulle behövas ett major­itets­beslut med minst 5/6 av röst­erna.

Samtidigt med detta pågick som sagt för­hand­lin­garna mellan Telia, Sonera och Tele­nor med Pehr G. Gyllen­hammar som en driv­ande konsult. Vid ett möte i Lon­don i mitten av febr­uari var part­erna öve­rens om att huvud­kont­oret skulle

Personkemin mellan statsministrarna Göran Persson och Paavo Lipponen var inte den bästa, vilket fördröjde fusionen.

ligga i Stock­holm, där­emot fast­nade man i den ständ­iga tviste­frågan om hur före­tagen skulle värd­eras. På Son­era trött­nade man till sist på de kultu­rella konfli­kter som åter en gång uttry­cktes mellan Telia och Tele­nor och lämnade förhand­lingarna.

Ett par veckor senare fick Tapio Hintikka emell­er­tid ett telefon­samtal av Tel­ias styr­else­ord­för­ande Lars-Eric Peter­sson. Denne frå­gade om Telia och Son­era inte skulle kunna gå ihop utan Tele­nor. De två träff­ades på Arl­anda, Hint­ikka hade spec­ifi­cerat de finlä­ndska kra­ven på en halv A4-sida. Peter­ssons bes­ked: ”Vi gör så.” 

Kommunikationsminister Kimmo Sasi och näringsminister Björn Rosengren lyfte fram potentialen hos ett sammanslaget Telia och Sonera.

Lång förhandling

Sedan följde en lång helg på Soneras ställe i Obbnäs. Den svenske näringsministern Björn Rosengren och den nye finländske kommuni­kat­ions­mini­stern Kimmo Sasi var entusiastiska inför den nya strategin. ”En central sak i denna var Sone­ras stora till­gångar i Ryss­land och Turk­iet, som skulle kunna utvec­klas vidare med hjälp av Tel­ias sta­rka finan­ser”, säger Sasi. Några deta­ljer var svår­are att enas om, fram­för allt frågan om fac­kets repre­sent­ation i det gemen­samma bola­gets styr­else.

Vid femtiden på måndagsmorgonen avslutade de trötta förhandlarna diskussionerna utan att man kommit i mål i denna fråga. Hintikka och Sasi redovisade läget för Lipponen, vars besked var: ”Nå, saken får förfalla då.”

Samma dags eftermiddag hände sedan det att Björn Rosengren ringde Kimmo Sasi och bad denne komma till Stockholm omgående. Sasi var på väg till ett EU-möte i Bryssel, men tog vägen förbi Arlanda. Där meddelade Rosengren att den svenska regeringen hade accepterat det fin­länd­ska förslaget. Ett preliminärt papper i saken signerades.

Ett aktieägaravtal skrevs på för fem år mellan Soneras och Telias huvudägare. Tapio Hintikka skulle bli ordförande och Lars-Eric Petersson viceordförande. Styrelsen skulle ha fyra svenska och fyra finländska ledamöter och en nionde oberoende internationell ledamot.

”Tanken var att de nationella styrelse­repres­enta­nterna sedan gradvis skulle fasas ut med fler oberoende ledamöter, allt i syfte att utveckla företaget till ett äkta internationellt bolag fritt från landskampsattityd”, säger Kimmo Sasi.

Hintikka och Petersson hittade snart en VD-kan­didat som de ansåg som klippt och skuren för uppdraget, Ericssonmannen Einar Lindquist, och skrev avtal med honom. Dagen före offen­tlig­gör­andet av fusi­onen drog sig Lind­quist emel­lertid ur. När fusi­onen – upplägget var att Telia lade ett uppköpsbud på Sonera – offen­tlig­gjordes den 23 mars stod man alltså utan VD.

Pertti Laiho.

Frostdahl tar
hand om DNA

Affären Telia-Sonera för­änd­rade förstås för­ut­sättn­ing­arna för Tel­ias int­räde som äga­re i Fin­ska 2G. Ett närm­ande ske­dde i alla fall. Den 9 ap­ril medde­lades att Tel­ia Finl­ands kun­der här­ef­ter sku­lle anvä­nda Fin­ska 2G:s nät för sam­tal natio­nellt i Fin­land.

I maj sade JNT nej till att delta i en lands­omf­atta­nde återförsäljarkedja döpt till DNA+. JNT hade red­an egen butik och ett utökat samarbete plan­er­ades med OFC-Data. Bland annat hyrdes nu utr­ym­men för OFC-Data mellan DNA-butiken och JNT:s kundbetjäning i gatuplanet på Alholms­ga­tan 3.

En allt mer akut fråga gällde JNT:s CityPhone-verksamhet. Hur skulle denna förhålla sig till DNA Finland? De skulle självklart vara nära integr­er­ade. Men hur skulle den lokala vinkl­ingen – som ju bar affärsidén – hanteras? Diskus­sioner fördes med VLT, som drev sin lokala mobiltelefonverksamhet under namnet Citikka, och GT, som använde namnet Citypuhelin.

Första budet var att Cityphone, Citikka och Citypuhelin i kombination med DNA Finlands

Jan-Erik Frostdahl.

Maria Höglund.

erbjudande gemensamt skulle introduceras som CityDNA. Sedan övergavs tanken. De övriga Finnetbolagen sålde bara vanliga DNA-ansl­utnin­gar, det skulle skapa otydlighet och krångel om de österbottniska bolagen hade ett alternativt erbjudande.

Jan-Erik Frostdahl kom att hantera denna fråga i en central roll. DNA Finlands styrelse, där Frostdahl var medlem, såg under våren att allt inte stod rätt till bolaget och att den operativa ledningen måste bytas ut. Frostdahl fick frågan av styrelsens ordförande Pertti Laiho om han under en period kunde gå in som VD och styra upp verksamheten. Frostdahl svarade ja till uppdraget, som kom att löpa från den 11 april till den 30 juni. Tillförordnad VD för JNT under Frostdahls bortovaro var Maria Höglund. 

Botten nådd på börsen

2002 blev också året då konjunkturen i telekombranschen åter vände uppåt. Men katastroferna var många på vägen. Det värsta exemplet stod amerikanska Worldcom för. Bolaget hade profilerat sig genom aggressiva uppköp och drev världens största nätverk för Internet när företaget, efter en redovisningsskandal, gick i konkurs 2002.

Worldcom hade genom falsk bokföring ’förbättrat’ rörelseresultatet och kassaflödet med flera miljarder dollar kvartalen före konkursen. Även den ansvariga revisionsfirman, Arthur Andersen, föll definitivt efter detta och en annan närliggande bokföringsskandal gällande energibolaget Enron.

På nära håll kunde de börsintresserade följa Ericssons nära döden-upplevelse. Bolaget räddades genom att nyemissionen på 30 miljarder kronor var i hamn precis före deadline. Medan emissionen pågick låg börskursen emellanåt under teckningspriset.

Den 9 oktober 2002 nådde börskurserna sin bottennivå i Finland. Börsindex låg då nästan 70 procent under all time high den 6 mars 2000.

Även årets sista dag blev historisk. Då stängdes det klassiska analoga NMT450-nätet i Finland, efter drygt tjugo år i drift. Det fanns de som saknade NMT, som inte hade alla de finesser som GSM kunde erbjuda, men däremot en

täckning som inga andra mobilnät kunde tävla med.

Den intressanta frågan var vad frekvens­ban­det 450 MHz härefter skulle användas till. Tack vare den låga frekvensen behövdes på den här nivån bara omkring 200 basstationer för att täcka hela Finlands yta.

Akronymdjungeln blir allt värre

Den 3G-premiär som varit tänkt till 2002 lät alltså vänta på sig. Överallt i världen gjorde man sam­ma erfarenhet: frånsett en del test­ver­sio­ner fanns varken mobiler eller tjän­st­er för 3G att tillgå. Parallellen till GSM-pre­miä­ren är slående: ock­så den­na hade stres­sats fram av poli­tik­erna, 1991, men mob­iler i st­örre ser­ier lät vän­ta på sig ett och ett hal­vt år och den rik­tiga GSM-boo­men

amerikanerna vanligen använde för sin tidiga mobiltelefoni) genom att erbjuda dem en snabbare GSM-variant än den vanliga. Expeditionen blev framgångsrik, Håkan Eriksson kom hem till Sverige med en teknik i bagaget som benämndes EDGE (Enhanced Data Rates for GSM Evolution), tekniskt specificerad 1998. Ibland kallas EDGE 2,75G.

EDGE ger teoretiskt, om alla åtta tidsluckorna i GSM används, överföringshastigheten 471 kbps i båda riktningarna. Thomas Beijer beskriver poängen med EDGE så här: ”I stället för att alltid dimensionera för att klara sämsta tillåtna radiokanal, så sänder man på för glatta livet med högre hastigheter om man råkar ha en bra förbindelse.”

Utvecklingen längs GSM-spåret gick från GPRS och EDGE sedan vidare till WCDMA (Wideband Code Division Multiple Access), som 2002 accepterades som standard för 3G av standardiseringsorganet ETSI. WCDMA använder samma kärnnät som GSM, men har plats för 50 samtidiga användare i frekvenskanalen, vilket ger en datahastighet i storleksordningen 384 kbps till 2 Mbps.

Nästa steg HSDPA (High-Speed Downlink Packet Access) är en uppgradering av WCDMA som betydligt ökar hastigheten nedströms (från nätet till den mobila terminalen). Grundprincipen är att alla momentant tillgängliga resurser i varje

ATM-router från Cisco.

cell kan tilldelas en eller flera användare i syfte att effektivera resursutnyttjandet. Nästa steg hette sedan HSUPA (High-Speed Uplink Packet Access) och innebar en uppgradering även uppströms.

Med uppgraderingarna både nedströms och upp­str­öms på plats kunde förkortningen för­enk­las till HSPA och maximi­hastigheten fast­st­ällas till 14,4 Mbps per användare. Senare har till­kom­mit lösningar benämnda HSPA+ och HSPA Evol­ved som ytter­ligare driver upp hastig­heten på denna 3G-teknik.

Telia Finland till salu

En konsekvens av fusionen Telia - Sonera var att Telia av konkurrensskäl, som EU bestämde över, måste sälja sin mobilverksamhet i Finland.

Richard Branson, majoritetsägare i Virgin Mobile, som han grundat 1999, var 2002  på väg att ta över Telias mobilverksamhet i Finland.

Spekulat­ion­erna var liv­liga. I aug­usti sad­es att fyra köp­are hade anm­ält sitt intr­esse och att pris­lappen skulle landa på unge­fär 100 milj­oner euro.

DNA Finland, Elisa och Jip­pii Group sades vara tre av speku­lant­erna. Ryska MTS giss­ades vara en fjä­rde, tills tales­män för Ric­hard Bran­sons bolag Vir­gin Mob­ile bekräft­ade sitt intre­sse. De facto var det Telia som hade uppmanat Virgin att bjuda på Telia Finland.

Virginas informationschef Steven Day citer­ades: ”Det har dykt upp ett unikt tillfälle […] Fle­ra

Anders Igel presenterades som det nya Telia Soneras första VD två veckor efter beskedet om fusionen. Vice VD:n var redan utsedd, Harri Koponen.

saker talar för den skandinaviska mark­n­aden. Det är en mycket avancerad marknad, och kunderna behärskar engelska. Det gör det lättare för oss att driva bolaget från Eng­land.” Tidigare hade Virgin inte gått in för att äga sitt eget mobilnät, utan hyrt kapacitet i andra operatörers nät.

Den här affären visade sig dock dra ut på tiden. En orsak var att Telia och Sonera ännu hade många frågor att reda ut.

Fortsatt svensk-finsk dramatik

Det första att klara ut för det blivande Telia Sonera var vem som, efter Einar Lindquists avhopp, skulle bli VD. En snabblösning blev att utse styrelsemedlemmen Anders Igel, även han tidigare Ericssonman. Till vice VD hade tidigare utnämnts Harri Koponen.

Sedan hände en högst obehaglig sak. En hatbok mot Soneras tidigare VD Kaj-Erik Relander publi­cerades anonymt på nätet. Boken innehöll gra­va beskyllningar mot Relander och var uppen­bart skriven av personer som hört till den inre kretsen i bolaget. De som var välinformerade kunde genom närläsning se att allt som påstods inte kunde vara sant. Men de hatiska påstå­end­ena klibbade sig fast på det nyligen så upphaussade bolaget Sonera.

På hösten uppstod också ett allvarligt ägarbråk. Saken gällde den internationella styrelseledamot som nomineringskommittén hade förslagit. Tap­io Hintikka: ”Han var hittad, utvald, pres­ent­erad för ägarna och även ’godkänd’ av det svenska näringsdepartementet. Vi hittade honom i London, därifrån han hade byggt en global tjänstebusiness, han var en riktig guldklimp.”

Ännu en gång visade sig den politiska risken vara reell. Den 6 oktober, två dagar innan kall­elsen till den kommande extra bolags­stäm­man skulle gå ut, kom kontraorder från den nytill­trädda svenska regeringen att den inte god­kände den internationella styrelse­kandi­daten. Som nödlösning sattes And­ers Igel in som nionde ledamot, vilket nog var precis vad man inte borde ha gjort, om man ville undvika att skapa misstro i Finland.

Frågan eskalerade till statsministernivå, vilket ledde till att Igel avstod från styrelseposten. Kim­mo Sasi: ”Vi stod frågande i Finland. Det sve­nska agerandet sågs som ett första tecken på att fusionen trots allt artade sig till en lands­kamp.”

Telias bud var att en aktie i Sonera skulle ge 1,5144 aktier i Telia, vilket innebar en premie på cirka 15 procent. Finska staten med sina 52,8 procent av aktierna var förstås med på noterna, men många ägare såg med olust på affären och det krävdes att anmälningsperioden förlängdes, innan man fick accept av de 90 procent som behövdes för att affären skulle kunna slutföras juridiskt. Med detta hade det 149 år gamla Telia köpt det 147 år gamla Sonera.

Klart för Finnet Ab

Under inhoppet som VD för DNA Finland gjorde Jan-Erik Frostdahl den förskräckande upptäckten att bolaget stod inför en likviditetskonkurs. Med skicklighet och tur avvärjdes hotet, men lär­dom­en var att ordning och reda måste prio­rit­eras och att ägargruppen måste hitta effekt­ivare samarbetsformer.

Vid JNT:s styrelsemöte i augusti redogjorde

börslistas. JNT-styrelsen betonade för sin del ett upplägg där ”skyddsmekanismerna” runt koncernbolaget, i form av bolagsordning och aktionärsavtal, skulle vara lindrigare än i den nuvarande strukturen. Med andra ord borde Finnet Ab bli så självständigt att ägarbolagen inte skulle behöva ställa upp med ständiga finansieringsarrangemang.

Processen mot ett koncernbolag framskred efter omständigheterna snabbt. I november enades Finnetgruppen om bolagsordning, aktionärsavtal och affärsplan. Dock återstod en omfattande juridisk process. Med vetskap om hur många viljor som skulle samordnas sägs i styrelseprotokollet att ”fullständigt kaos” inte kunde uteslutas. Vid årets slut verkade allt dock gå vägen.

I årsberättelsen för 2002 var Jan-Erik Frostdahls kommentarer mycket positiva. Året hade varit ett annus horribilis för telekombranschen, men inte för Finnetbolagen. De hade lyckats undvika stora misstag och i alla skeden hållit sig till det marknadsområde de kände till, nämligen Finland. Investeringarna, som hade varit betydande, hade helt inriktats på tjänster som bevisligen existerade och som kunderna behövde både nu och i framtiden. Bolagens balanser var i ypperligt skick.

Ytterligare ett steg på vägen för Finnetbolagen var köp av RSLCom Finland Ab, en internationellt

ägd tele­opera­tör med nät och kund­bas i Hel­sing­fors, Åbo och Tam­mer­fors. Ett an­nat steg var att Fjärr­nätet Nian till­sam­mans med ägar­bola­gen under året etabl­erade ett stam­nät för data­över­för­ing över hela lan­det.

Medlem i FICIX

Under året blev Multi.fi medlem i FICIX, det vill säga föreningen Finnish Communication and Internet Exchange. Det innebar att Multi.fi fick en egen plats i den knutpunkt (IXP) där Internetleverantörerna utbyter Internettrafik mellan sina nätverk. Multi.fi fick därmed tillgång till den nationella trafiken. Via de egna stamnätsnoderna i anslutning till Ficix, kopplade Multi.fi upp sig till den internationella trafiken.

Multi.fi var också i detta en pionjär. FICIX hade 1993 grundats av EUnet Finland, HTF och Post- och televerket för samtrafik mellan IP-näten. Fysiskt installerades servern vid Tekniska högskolan i Otnäs, topptrafiken var detta första år 3 Mbps. 1999 togs en andra knutpunkt i bruk i Böle, Helsingfors.

Multi.fi blev medlem nummer fjorton i FICIX.

Storleksmässigt var Multi.fi nu, året 2002, minst i församlingen. Topptrafiken var detta år uppe i 2 Gbps.

William Lindén: ”När det gällde att bygga kapacitet i näten lärde vi oss vår läxa den hårda vägen de första ADSL-åren. Vi gjorde viktiga och stora satsningar i stamnätet 2001-2004 och uppgraderade kapaciteten både nationellt och internationellt. Ännu i dag är det här grunden i vårt stamnät. Efter de här åren har vi inte haft problem med kapaciteten ut mot omvärlden.”

Optiska fiberkablar med en kapacitet som man
fö­re fiberns tid skulle ha beskrivit som
en omöjlighet.

Ny bolagsordning för JNT

Fjolårshändelserna hade gjort klart att JNT måste ändra sin bolagsordning. Det var dock inte själv­klart hur denna skulle se ut, eftersom saken krä­vde ställ­nings­tag­anden om hur ägandet genom akti­erna skulle defin­ieras. Som fram­gått hitt­ades en bra mall i den nyl­igen god­kända bolags­ordningen hos Karis Tele­fon Ab, ett bolag som på många sätt lik­nade JNT.

Ilkka Herlin.

Peter Immonen.

Den nya bolagsordningen antogs av JNT:s bolagsstämma i april 2002 och registrerades i Handelsregistret i augusti. Den största för­ändr­ingen var att två aktieserier nu infördes, en A-serie och en röststark B-serie, vars rösträtt var beroende av om aktieägaren var kund hos bolaget eller inte. Samtidigt inskränktes de anslut­nings­typer som bolaget erbjöd till en: ifall denna stöddes av en aktie, skulle den ha en något lägre grundavgift.

En annan nyhet var att rikta en aktieemisson till de kunder som hade en hyresanslutning, med informationen att de i emissionen kunde gott­göra sig den anslutningsavgift som de i tiden hade betalt. Denna emission beslöts vid en extra bolags­stämma i november efter att stämmo­besl­utet i samma ärende på våren konsta­terats ha ett formfel.

Historien upprepade sig. En av aktieägarna inledde rättslig process mot den nya bolags­ordn­ingen. Tingsrätten förkastade klagan, medan hovrätten utfärdade interimistiskt verkställighetsförbud gällande utbyte av aktiebreven. JNT hade börjat byta ut de gamla aktiebreven mot nya, men stoppade nu detta.

Den missnöjda aktieägaren var Väinö Communications Oy. En koll i handelsregistret visade att bolaget hade grundats i februari 2000 med 23,5 miljoner mk i aktiekapital. Syftet var placeringsverksamhet inom IT- och tele­kom­om­rådet. I praktiken hade bolaget konc­en­tre­rat sig på att köpa upp aktier i olistade finländska telebolag, däribland JNT.

Det framgick av Väinö Communications årsberättelse för 2001 att affärerna gått uselt. Under året hade omsättningen varit 5,5 miljoner mk, men förlusten var 8,3 miljoner mk efter nedskrivning av aktieportföljen. Den heltids­anställde VD:n hade sagts upp och den aktiva uppköpsverksamheten hade upphört på alla orter utom i Kotka.

I Väinö Communications styrelse fanns kända namn: Robert Mattson, Ilkka Herlin, Peter Immo­nen, Matti Kaskinen, Christer Sjöblom och Mikael Wahlström. Den sistnämnde var samma person som stod bakom också de tidigare processerna mot JNT.

Marias galleri: Annele Eriksson

”Lugnt och vänligt hjälper Annele kunderna med de mest varierande frågor och tekniska problem.”

Marias galleri: Anette Sundqvist

”Mångsidig kundbetjänare som trivs när det är mycket på gång.”

Marias galleri: Tomas Tallkvist

”Går sina egna vägar och hittar innovativa lösningar på många saker. Har ett stort kontaktnät och tar sig med stor entusiasm an de mest varierande uppdrag.”