FRAMTIDEN äR NU

2004 var året då utvecklingen i telekomvärlden förväntades gå in i en stabilare fas. Men så blev det inte. Vare sig lokalt eller i den större världen.

Den ostoppbara teknikutvecklingen var fortsatt en stressfaktor. 3G-utbyggnaden och -tjänsterna började till sist vara mogna för att erbjudas också kunderna, åtminstone i liten skala, men redan uppstod dragkamper om vilka teknikspår som skulle följas i fortsättningen. Medan den vanliga konsumenten hade fullt sjå att försöka förstå hur de nya manickerna fungerade och vad de skulle vara bra för, hade teknikfolket lika mycket sjå att försöka navigera i sin miljö.

I fråga om radioteknikutvecklingen handlade det precis som förr om en fight mellan USA och Norden. De nordiska televerken hade i tiden tagit fram den överlägsna 1G-tekniken NMT – USA tog i bruk AMPS, som var en återvändsgränd. Sedan erövrade Norden världen med 2G-tekniken GSM, som amerikanerna inte ville acceptera. I stället utvecklade de en egen CDMA-standard, som blev stor bara i det egna landet.

Samma historia upprepade sig i fråga om 3G. Norden tog kommandot globalt med sin WCDMA-teknik, som utvecklades vidare till HSPA. Amerikanerna satsade på det de kallade CDMA2000, men kom aldrig upp i jämförbara volymer. Nu hägrade 4G. Skulle amerikanerna förlora ännu en gång?

Som berättas i kapitlet för året 2002 hade

Teknikcheferna Håkan Eriksson, Ericsson, och Dick Lynch, Verizon, inledde en dialog som fick stor betydelse för teknikutvecklingen.

Wimax börjat beskrivas som en alternativ radioteknik som skulle överträffa HSPA och bli den nya vinnaren. Amerikanska Intel valde att gå i fronten för budskapet. För HSPA-spåret var Ericsson den självklara lagledaren. 2004 spred sig nyheten att Intel hade börjat agera på Ericssons hemmaplan. Bland annat lyftes fram att ett försök med Wimaxteknik för trådlöst bredband för 28 hushåll i Skellefteå hade gett lovande resultat.

Teknikchefen på Ericsson, Håkan Eriksson: ”Vi tyckte att Wimaxanhängarna försökte nå det

som HSPA redan hade nå­tt. De tänkte sig 5 Mbps, men HSPA klarade redan 5 Mbps och mer än det. Bå­de i Ericsson och [den ja­pan­ska samarbets­pa­rt­en] Docomo menade vi att det bo­rde gå att få 100 Mb­ps och mer än så i mob­il­te­le­fon­erna med ut­gångs­pun­kt i HS­PA. Wi­max var onöd­igt.”

Med den ställning som Ericsson hade i bra­nsc­hen var det självklart att både vänner och ’fien­der’ lyssnade när bolaget skickade ut sina tek­nik­experter. En viktig mötesplats året 2004 var branschorganisationen CTIA Wireless mässa i Atlanta. Bland annat Håkan Eriksson var på plats för att under en timme beskriva hur han såg på framtidens mobila bredband.

Nu skedde något oväntat. Håkan Eriksson hade fått höra att tekniske chefen Dick Lynch på Ve­ri­zon, den största amerikanska CDMA-operatören, kanske skulle titta in under tio minuter. Mycket riktigt dök Lynch upp, och stannade under Håkan Erikssons hela anförande. Efteråt växlade de nå­g­ra ord och kom överens om att träffas på nytt.

Verizon hade bildats strax efter millennie­skif­tet genom en serie fusioner med bl­and an­dra Bell Atl­an­tic och Air­touch, båda jät­tar redan före fusi­onen. Veri­zon hade profi­lerat sig hårt som anhän­gare av den ameri­kanska CDMA-tek­niken.

Kontakten mellan ’fienderna’ Dick Lynch och Håkan Eriksson i Atlanta blev upptakten till en lång och allt mer för­djupad rela­tion mellan Ver­izon och Eric­sson. Efter en tid skic­kade Lynch två av sina expe­rter till Ericss­ons huvud­kontor i Kista för att i detalj ta del av Erics­sons tankar om 4G-alternativen.

4G får ett namn

Med detta fanns alltså tre vägar framåt: HSPA- spåret, CDMA2000-spåret och Wimax-spåret.

För att ytterligare skapa förvirring fördes un­d­er året fram en hel rad andra bred­bands­alt­er­nativ. Flash OFDM, IBURST, Rip­wave och UM­TS - TDD var några av dem. ”Det full­stän­digt vim­lar av nya tråd­lösa bred­bands­lösni­ngar”, kon­s­ta­te­rade te­le­kom­experten Helen Ahl­bom i Ny teknik.

Om någon hade hoppats att akronymernas ant­al äntligen skulle börja ebba ut, så var det alltså en fåfäng förhoppning. Till exempel utvecklades CD­MA­2000-spåret vidare i ett ’turbosteg’ be­näm­nt EV-DO Rev A (Evo­lu­tion-Data Optim­ized Revi­sion A).

I november 2004 fick efterföljaren till HSPA ett namn: LTE, Long Term Evolution. Namnet lanserades inom 3GPP för den framtida 4G-tekniken. Som namnet anger skulle målet nås genom evolution och inte genom en lösning som omkullkastade de föregående teknikstegen.

USB-minne lanserat 2004. 1) Kontakt, 2) styr­an­ord­ning, 3) kontaktdon, 4) flashkrets, 5) kri­st­all­osc­illa­tor, 6) lys­diod, 7) kont­akt för skr­iv­sk­ydd, 8) pla­ts för ext­ra minneskrets.

Dramatiskt för DNA Finland

Veteranen Matti Makkonen tog som framgått över styret i DNA i början av 2003. Uppdraget handlade om att ena och sanera. Ett akut problem tog dock över: den hyperkonkurrens som följde med nummerportabiliteten. Denna bidrog till ett priskrig som man aldrig förr hade upplevt

företagskunder uttrycktes i början optimism. Slogan var Finnet – aidosti suomalainen (Finnet – äkta finländskt), vilket givetvis var en markering att man var något annat än helsingforsarna i Elisa och svenskarna i Telia Sonera. I en intervju med Matti Makkonen förklarade denne att Fin­n­et hade återvänt till sina rötter. Centrala värden för ägarna var att ge god service och bygga för­tro­ende­ful­la rel­ati­oner. ”Sam­syn om fram­tid­en gör att alla kan gå åt sam­ma håll. Jag hop­pas att vi kan utv­eck­la en så­dan vis­ion som både kund­er­na och hela bra­ns­chen kan ide­ntif­iera sig med.”

I juni 2004 lämnade bolagen bakom Finnet sitt ägande i Finnet International, som varit major­it­ets­ägt av Elisa efter HTF:s utbrytning från Fin­net­för­bun­det. Finnetbolagens andel av akti­erna, 41 procent, såldes för 6,5 miljoner euro, var­efter Fin­net Inter­nat­ional bytte namn till Elisa Inter­nat­ional. Med detta var det inter­natio­nella rikt­numret 999 all­tså en busi­ness för Elisa.

Den allt överskuggande frågan för Finnet gällde ändå DNA. Alarmerande besked kom att DNA i rask takt tappade abonnenter till kon­kurre­nte­rna. Kost­naderna måste ned, sam­arbets­för­hand­lingar måste inl­edas, fram­hålls i JNT-proto­kollet. Jan-Erik Frost­dahl hade redan under sitt DNA-upp­drag som­maren 2003 försökt genom­driva pers­onal­minsk­ningar. ”Tyvärr gick det inte då att utve­ckla accep­tans från den opera­tiva ledn­ingen för saken.”

Hyperkonkurrensen visade behovet av ett låg­pris­alt­er­nativ, enligt Elisas VD Veli-Matti Mattila. Eli­sas låg­pris­varumärke blev Kolumbus.

Elisas erfarenheter

En titt på Elisas erfarenheter under 2004 bekräftar bilden. Priserna föll kraftigt under hela året, och mobilanvändare erbjöds rentav

En DSLAM (digital subscriber line access mul­ti­ple­xer). Förbinder abonnen­ternas kop­par­led­nin­gar
med en gem­en­sam ATM-li­nje för Int­er­net­kom­mun­ikation.

gratistjänster, sägs i Elisas årsberättelse.

”Det säger sig självt att man inte kan investera i nya tjänster genom att sälja utan att ta betalt”, kommenterade Elisas VD Veli-Matti Mattila. En lärdom var att telekommunikation uppenbart hade ett lågprissegment, som fallet var på många andra marknader: ”Men priset är dock inte den mest avgörande faktorn för konsumenterna när de skall välja operatör. Flertalet konsumenter gör sina bedömningar utifrån en helhet som består av pris, kundservice och kvalitet.”

I februari introducerade Elisa utgående från den analysen ett lågprisabonnemang under namnet Kolumbus, där kunden till en fast avgift kunde välja önskat antal samtal och SMS. Led­ordet för Elisa som koncern blev kund­ori­ent­ering, ”ett förenklat sätt att arbeta”. Till exempel skulle kundorientering innebära att alla tele­kom­tjän­ster och all serv­ice skulle ges under en skylt där det stod Elisa.

Det branschen noterade var att Elisa och Sau­na­lahti trots kon­kurrens­reto­riken ing­ick avtal om sama­rbete inom mobil kom­muni­kation och att Sau­na­lahti lans­erade ett kontant­abonne­mang (pre­paid) som fung­erade också i Eli­sas mobil­nät.

Hemliga förhandlingar

I JNT:s årsberättelse för 2004, skriven en bit in på 2005, konstaterar Jan-Erik Frostdahl att ”det är symptomatiskt att de två största media­annons­örerna i Finland under året var två tele­opera­törer, som i huv­ud­sak använde ann­ons­peng­arna till att mark­nads­föra mobil­abonne­mang. Detta på en mark­nad där i prakt­iken alla redan har ett

abonn­emang!”

Frostdahls slut­sats var att läg­et ”ofrån­kom­ligen led­er till att man inom grup­pen [Fin­net] nogg­rant mås­te över­väga vilka ytter­ligare satsn­ingar som kan göras i den mob­ila verk­sam­heten”. Bud­ska­pet var i sig tydligt, dock kunde Frost­dahl inte avslöja att försäljning av DNA under en tid förberetts av en grupp bland ägarna.

Jarmo Leino: ”Att starten för Finnets mobil­verksamhet blev så mycket besvärligare än väntat ledde till att en del av ägarna började förlora sin tro på projektet. Man började fråga om det trots allt inte hade varit fel att bygga ett tredje mobilnät i Finlands glest befolkade land. Finnetgruppen var redan tidigare mycket heterogen, nu väckte det eländiga tillståndet för den gemensamma affärsverksamheten liv i de misstankar som ägarna kände mot varandra och avslöjade olikheterna i deras strategier.”

Det förlorade ömsesidiga förtroendet ledde till att de största Finnetbolagen, Oulun Puhelin, Lännen Puhelin, Päijät-Hämeen Puhelin och Kuopion Puhelin, i hemlighet inledde diskussioner i syfte att sondera, utan förhandsuppfattningar, vad som kunde göras. En realistisk risk var att Finnet, om utvecklingen fick fortsätta okontrollerat, skulle gå i konkurs.

”Kvartetten drog i diskussionerna slutsatsen att

Alfa Telecom, storspelare i telekombranschen med ett betydande ägande i två av de tre stora ryska mobiloperatörerna.

tre mobiloperatörer trots allt verkade vara en för mycket. Av det skälet beslöts testa den tidi­gare samarbetsparten, nu värsta konkur­ren­ten, Eli­sas intr­esse av att köpa Fin­net, inklu­sive DNA. Det första skedet av för­hand­lingarna skedde utan att vare sig Fin­nets ledning eller de övriga ägar­bolagen kände till det”, berät­tar Jarmo Leino.

Men också andra sonderingar gjordes. I oktober förelåg en högst preliminär lista på ett dussin möjliga köpare. I november valdes fyra av dem ut baserat på de indikationer man fått: TDC, Tele2, Telenor och Alfa Telecom. Det vill säga ett danskt, ett svenskt, ett norskt och ett ryskt bolag.

TDC var det tidigare Tele Danmark och hade alltså sitt ursprung i det gamla danska televerket. Just vid denna tid förhandlade TDC om att köpa Song Networks, som 2002 hade köpt Telia Finlands fastnätsverksamhet. (Song Networks hade ursprungligen etablerat sig i Finland 1999 under namnet Tele1 Europe.) I november 2004 blev affären klar. Efter en budstrid med bland andra Tele2 köpte TDC Song Networks och döpte kort därefter om det finländska bolaget till TDC Song Oy.

TDC var alltså på hugget. Och eftersom den verksamhet man nu hade mutat in i Finland enbart gällde företagskunder, fanns en logik i att bredda affärerna också till mobila privatkunder, en business som TDC var väl förtrogen med hemma i Danmark.

Rysk intressent

Dessutom fanns alltså Alfa Telecom med på listan. (Alfa Telecom bytte i slutet av 2005 namn till Altimo.) Alfa Telecom var en del av Alfa Group Consortium, grundat 1989 av Michail Fridman, småningom benämnd oligark. 2001 gav sig Alfa Group in i telekombranschen genom köp av 25 procent av aktierna i Vimpelcom, en av de tre stora ryska mobiloperatörerna. 2003 köpte Alfa Group 25 procent också i konkurrenten Megafon (vars största ägare var Telia Sonera).

Alfa Groups rykte var, som Moscow News beskrev det, ”att göra aggressiva affärer”. Nu var siktet inställt på telekomaffärer också utanför Ryssland. Långsiktigt beskrevs målet vara att nå samma storlek och status i Europa som Vodafone och Deutsche Telekom. Skulle ett första steg på den vägen bli att ta över DNA Finland?

Det som sällan berättas är att denna typ av telekomaffärer är storpolitiskt känsliga.

Fortsatt bredbandsboom

På JNT-nivå återspeglades de nationella tre­nd­erna. Den planerade ökningen av DNA-ab­on­ne­mang uteblev under året, men tack vare aktiv försäljning till framför allt företag undveks att antalet abonnemang minskade. Den fakturering som abonnemangen genererade ökade till och med.

Den riktigt stora trenden var ökningen av bredbandsabonnemangen, mer än en för­dubb­ling, till över 5000 vid årets slut. En giss­ning i branschen var att ökningen skulle plana ut på nivån 70 procent av privatkunderna. Dit skulle man i JNT-området i så fall nå som­ma­ren 2006.

Bredbandsboomen ställde förståeligt nog Mul­ti.fi inför utmaningar. Det gällde inte bara att hantera en mycket större volym än förr, utan även allt mer infrastruktur utanför det trad­itio­nella verk­sam­hets­området. Samtidigt skärp­tes konkurrensen genom att nya tjänsteoperatörer etablerade sig.

I maj beslöt JNT:s styrelse att öka rörelse­kapi­talet för Multi.fi. Aktiekapitalet höjdes med 100000 euro och lika mycket lånades av det stat­liga finans­insti­tutet Finn­vera med borgen av JNT. Arran­gemangen innebar att JNT med sina 49 pro­cents ägande tog större risk än huvud­ägaren Glenn Häger. JNT:s styrelse­protokoll note­rar att Finn­vera ansåg detta vara rim­ligt. Moti­veri­ngen var att betyd­ande delar av Multi.fi:s verk­samhet var sådant som JNT annars skulle behöva gå in i.

Ett annat projekt under året var utbyggnaden av kabel-tv-nätet i Pedersöre som Kenneth Nyl­und beskriver som ”massiv”.

Under våren resulterade sam­arbets­förhand­lingar i att två medarbetare vid den tidigare nätbyggnads­enheten och en del­tids­anställd vid lagret sades upp.

På sommaren presenterades en image­under­sök­ning som Fin­net låtit genom­föra om de finlän­dska tele­kom­opera­törerna. Inom JNT:s region mättes även JNT:s rykte, och trots att under­laget för JNT-siff­rorna var begränsat – ett trettio­tal pers­oner – var resu­ltatet tydligt. Förtroendet för JNT var stort, klart större än för Elisa, Sonera, Sauna­lahti och Fin­net.

Delvis beror detta säkert på att JNT var välkänt i jämförelse. Men å andra sidan bygger ju sif­f­ro­rna (se upp­ställ­ningen här int­ill) i så fall på fak­tisk kun­skap om JNT. De två vär­den som kan­ske är mest iögon­en­fall­ande är att JNT upp­fat­tas vara tek­no­log­iskt fram­ståe­nde, tro­ts sin rela­tiva liten­het, men ändå ha dål­iga fram­tids­utsikter.

Nya ägare i JNT

Under året kom beskedet att Högsta domstolen hade beviljat JNT besvärsrätt i målet om den nya bolagsordningen. Ett slutligt avgörande kunde beräknas vara klart 2006.

Multi.fi:s William Lindén, Marcus Renlund och Robertino Hermansson på FICIX, knutpunkt för de finländska Internetleverantörerna, 2004.

köpare behövdes för kommande aktieköp, inleddes diskussioner med kretsen kring Katternö Ab, välkänt regionalt förankrat bolag. Andra potentiella ägare hittades i JNT:s jubileumsfond, som upprätthölls externt, och Novasec, alltså det JNT-ägda bolag som en tid legat passivt.

Lösningen blev att Novasec riktade en emi­s­si­on på 100000 euro till JNT, Katternö och Jub­il­eu­ms­fon­den, vilket bedömdes ”lösa lik­vid­itets­prob­lemet” för inköp av JNT-aktier på 2-3 års sikt.

Äntligen 3G-premiär

Hösten 2004 öppnades äntligen de första 3G-nät­en i Finland för kommersiellt bruk. Prem­iären skedde för Telia Soneras del den 12 okto­ber. Nä­t­et togs då i drift på tjugo orter och skulle by­g­g­as ut i takt med efterfrågan. Elisa öpp­nade sitt 3G-nät i nove­mber. För DNA Fin­lands del sk­u­l­le 3G-pr­e­m­iären ännu komma att låta vänta på sig i ett år.

Inledningsvis var 3G-trafiken obetydlig, liksom tillgången på mobiltelefoner och 3G-tjänster. Den första ”trefunktionsterminalen” – vilket syftade på en mobil som klarade både GPRS, Edge och UMTS – hann precis komma ut på marknaden vid årets slut. ”Sonera bedömer att en mass­mar­knad för 3G-mobil­telefoni uppstår så fort det finns till­räck­ligt med tele­foner i lägre pris­klass på mark­naden", sades i press­medde­landet vid lans­eri­ngen.

På Elisa beskrevs 3G som ett normalt steg i den teknologiska utvecklingen, inget revo­luti­oner­ande. Elisa trodde på några tusen 3G-kun­der det första året. ”Nya tjän­ster är vikti­gare än ny tekn­ologi för Elisa. Vi ska erb­juda kund­erna akt­uella tjän­ster oavsett vilken gene­rations nät de använder”, hette det.

Elisa ville ändå komma ifrån fiaskostämpeln för 3G-revolutionen. De uppskruvade för­vänt­ning­arna hade förlett många att tro att branschen befann sig i en rece­ssion. ”Så är ingalunda fallet. Tele­kommuni­kation i olika former blir en allt natur­ligare och vikti­gare del av männi­skors var­dag. Användningen av tele­kom­tjänster ökar oav­brutet och det är svårt att tänka sig att den skulle minska i fram­tiden”, sade VD:n Veli-Matti Mattila.

De facto började exemplen vara många. Flera miljoner spårvagnsbiljetter hade redan köpts med hjälp av mobiltelefon hos Helsingfors stads trafikverk. Det gamla slutna lokalnätet för taxiradio, som störde kunderna, hade ersatts av ett GPRS-nät som gjorde det möjligt att förmedla körningar inom hela Finland. Flygpassagerare kunde numera checka in på förhand genom att skicka ett SMS.

Även de första 3G-datakorten för bärbara datorer lanserades nu. Som första mobiloperatör i världen började Elisa erbjuda trådlösa system för virusskydd (från F-Secure) till kunder ”med en intelligent mobiltelefon eller kommunikator”.

Viktigt var att statsrådet i april lindrade villkoren i tredje generationens mobillicenser. Nu tilläts operatörer att i viss utsträckning bygga och använda nät gemensamt.

Reklambild från lanseringen av Nokias 9500 Com­mun­icator, en av få terminaler i slutet av 2004 som klarade 3G-kraven.

Nya Internetsuccéer

En stor sak var börsintroduktionen av Google i augusti 2004. Bakgrunden är välkänd. Stud­ent­er­na Larry Page och Sergey Brin träff­ades på Stan­ford Uni­ver­sity 1995. Till­sam­mans börj­ade de i ett gar­age utve­ckla en sök­motor för Inter­net som byg­gde på rele­vans och kort sök­tid. Efter ett år hade de en sök­motor Back­Rub klar, men lyck­ades inte sälja in den till något före­tag. I stället grun­dade de 1998 själva ett före­tag som de döpte

Sergei Brin och Larry Page började utveckla en sök­motor för Internet i ett garage. Börs­noter­ingen av Goog­le 2004 gjorde dem till miljardärer.

till Goo­gle. Två år sen­are började de sälja reklam­plats på sajten.

Innan Google slog igenom dominerade söktjänster som Altavista. Denna försökte inkludera ett brett utbud av tjänster och gav reklamen mycket plats, vilket ledde till sidor

Mark Zuckerberg lanserade Thefacebook i början
av 2004. Också han skulle bli miljardär några år senare.

som tog lång tid att ladda ned. Google satsade på ett enkelt, rent och snabbt gränssnitt, vilket användarna visade sig uppskatta.

I februari 2004 lanserades något som kallades Thefacebook. Grundaren var denna gång en stu­de­nt vid Harvard University, Mark Zuc­ker­berg,

Reid Hoffman, huvudpersonen bakom LinkedIn, som med åren skulle utvecklas till det ledande nätverket för professionals.

med hjälp av några studiekamrater vid namn Eduardo Saverin, Dustin Moskovitz och Chris Hughes. Inledningsvis begränsades regist­rer­in­gen på webbplatsen till Har­vard­stud­en­ter.

Bolagiserigen skedde förenklat som Facebook sommaren 2004. Gradvis öppnades webbplatsen

Peter Thiel grundade den elektroniska betal­nings­tjän­sten Pay­Pal, var den första inv­est­era­ren i Face­book och bland de första i LinkedIn.

för resten av världen. Domännamnet facebook.com anskaffades för 200 000 USD med finansiering av Peter Thiel, grundare av den elektroniska betalningstjänsten PayPal. Nästa steg var att anställda i företag som Apple och Microsoft fick registrera sig. I september 2006 öppnades Facebook för alla personer över 13 år. Ett år senare meddelades att Microsoft hade köpt 1,6 procent av Facebook för 240 miljoner USD.

Året innan, i maj 2003, öppnades en webbtjänst som utvecklades långsammare i början, men sedan har utvecklats till ett ledande prof­es­si­on­ellt nät­verk, LinkedIn. Grundaren var i detta fall Reid Hoffman, flankerad av ett tiotal kolleger, flera av dem liksom Hoffman anställda av det nämnda PayPal. Samma affärsängel som för Facebook fanns med också här, Peter Thiel.

Urhemmet för öppen källkod

Men ännu en Internetentreprenör bör pres­ent­eras, det svenskfinska före­taget MySQL, utvec­klare av data­bas­sys­tem med öppen käll­kod och alltså en para­llell till Lin­ux. MySQL grund­ades 1995 av Mich­ael (”Monty”) Wide­nius, Helsing­fors, och svens­karna David Axmark och Allan Larsson.

2001 fick MySQL ny VD, Mårten Mic­kos, uppvuxen i Jakob­stad, studie­kamrat med Mich­ael Wide­nius vid Tekn­iska hög­skolan i Otnäs. 2003 flyttade Mickos till Sili­con Val­ley, och med det tog succén för MySQL fart. 2004 utsågs bol­aget till årets IT-före­tag i Sve­rige. 2008 skulle det komma att bli upp­köpt av Sun Micro­sys­tems för en mil­jard dollar.

Den intressanta fråga, som Mårten Mickos ofta fick i Silicon Valley, var hur det kom sig att så mycket open source kom från de nordiska

David Axmark och Michael Widenius, två av MySQL:s grundare. My är namnet på Widenius dotter, SQL = Structured Query Language.

länderna. Tre av de världsledande open source-produkterna har de facto finländskt ursprung: Linux, MySQL och chatprotokollet IRC (Internet Relay Chat, utvecklat av uleåborgaren Jarkko Oikarinen). Vad är förklaringen?

Mårten Micko: ”I början tyckte jag inte att frågan var intressant. Jag svarade att det säkert var en tillfällighet. Men jag började ändå fundera på frågan och slogs av de paralleller som finns

Mårten Mickos, VD för MySQL. Öppenhet och transparens är ett oslagbart koncept genom att det fångar upp kompetensen hos var och en.

till allemansrätten och offentlighetsprincipen.”

”Jag gillar att ge mig ut i naturen med min familj. Hemma kan man ju bara gå in i en skog var som helst, vi har vår urgamla allemansrätt. Också i Kalifornien och i övriga USA finns massor med naturmark, men man får inte beträda den om man inte har ett uttryckligt tillstånd.”

I Finland och Sverige är allemansrätten självklar. ”Skulle man förbjuda folk att röra sig fritt i naturen skulle det ses som ett brott mot en medborgerlig rättighet. Med en lätt överdrift: Det som inte är tillåtet är förbjudet i USA. Hemma är allt tillåtet som inte är förbjudet”, säger Mårten Mickos.

Även offentlighetsprincipen förenar de nordiska länderna och särskilt Sverige och Finland. Politiska beslut ska vara transparenta, myndigheters och politikers förehavanden ska dokumenteras i detalj och vem som helst ska kunna ta del av dokumenten.

Mårten Mickos: ”Men open source handlar inte om välgörenhet. Man satsar på den för sin egen skull. Ett passande uttryck kanske är: ’Oss väl och ingen illa.’ Det är helt enkelt ett oslagbart koncept genom att alla kan bidra och använda resultatet och genom transparensen, som gör att buggar blir upptäckta. En effektiv och billig metod att fånga upp den kompetens som samlat finns hos individerna.”

Mårten Mickos: ”I varje skede av världshistorien är det ett visst synsätt som vinner. I vår tid är öppenheten en trumf och egenskaper som egalitär, öppen, ickehierarkisk, självständig, öppenhet för yttre intryck och allmänbildning är vinnande koncept.”

Marias galleri: Tomas Öst

”En omtyckt och rutinerad försäljare som gillar ny teknik och kundbetjäning.”

Marias galleri: Jan-Erik Andersson

”IT för företagskunder är Jannes specialitet. Kan snabbt sätta sig in i både viktiga detaljer och stora helheter.”

Marias galleri: Matti Virtanen

”Teknikintresserad telefonispecialist som hela tiden söker ny kunskap.”