FRAMTIDEN äR NU

Vid skif­tet till år 2007 ha­de som fram­gått det for­na Fin­net­sam­ar­be­tet spruc­kit de­fi­ni­tivt. De sto­ra ägar­bo­lag som (un­der pro­jekt­nam­net At­las) för­be­red­de en om­vand­ling av Fin­net Ab till en na­tio­nell full­tjänsto­pe­ra­tör gick ur Fin­net­för­bun­det. Me­dan de öv­ri­ga ägar­bo­la­gen, som höll fast vid för­bun­det, i stäl­let (in­led­nings­vis i hem­lig­het) för­be­red­de sig för att säl­ja sitt ägan­de i Fin­net.

Un­dan­ta­get var fram­för allt JNT, som var­ken vil­le läm­na Fin­net­för­bun­det el­ler ägan­det i Fin­net.

JNT-sty­rel­sen kon­sta­te­ra­de vid sitt förs­ta mö­te för året att Fin­net­för­bun­det som följd av de tap­pa­de med­lem­mar­na skul­le för­lo­ra 1,5 mil­jo­ner eu­ro i in­täk­ter på års­ba­sis. även om be­spa­ring­ar gjor­des in­om för­bun­det, skul­le med­lems­av­gif­ten be­hö­va hö­jas för de åter­stå­en­de med­lem­mar­na från 2008. För JNT dock re­la­tivt mar­gi­nellt med 15000 eu­ro per år.

I bör­jan av feb­ru­a­ri fat­ta­de sty­rel­ser­na i At­las­bo­la­gen det for­mel­la be­slu­tet om att sam­ord­na och över­fö­ra sin verk­sam­het till DNA och mo­der­kon­cer­nen Fin­net. De höll öp­pet för att öv­ri­ga äga­re skul­le kom­ma med i pro­ces­sen. Ak­tio­närsmö­te för­be­red­des till den 21 feb­ru­a­ri och tids­fris­ten för in­tres­se­an­mä­lan sat­te in­led­nings­vis till den 15 mars.

Ja­kob­stads Tid­ning lyf­te fram det de­li­ka­ta i att JNT:s ti­di­ga­re VD Jan-Er­ik Frost­dahl och nu­va­ran­de led­ning ha­de oli­ka syn­sätt.

I mars 2007 utkom den nya kundtidningen Ciao, som gick också till Multi.fi:s kunder.

Jan-Er­ik Frost­dahl tyck­te i tid­ning­en den 8 feb­ru­a­ri att JNT, VLT och GT gjor­de ett olyck­ligt val: ”Rent ge­ne­rellt bor­de al­la va­ra med. Då skul­le de lo­ka­la bo­la­gen bli en del av en na­tio­nell fullser­vice­o­pe­ra­tör och kun­na sam­ord­na tjäns­te­ut­bu­det. Där­med skul­le de kun­na be­dri­va verk­sam­he­ten ef­fek­ti­va­re än ti­di­ga­re och ha stör­re

en lo­kalt ägd ope­ra­tör som sat­sar på Ja­kob­stads­re­gi­o­nen”, kom­men­te­ra­de Ma­ria Höglund.

JNT:S ställningstagande

JNT:s sty­rel­se följ­de för­stås ut­veck­ling­en mel­lan de två läg­ren no­ga. I pro­to­kol­let no­te­ra­des att 18 av de 19 bo­lag som gått in för stra­te­giskt sam­ar­be­te med TDC Song nu age­ra­de i ett nät­verk Fin­net Part­ners. Sam­ar­be­tet gäll­de pro­dukt­ut­veck­ling, tek­nik och landsom­fat­tan­de lös­ning­ar. De som in­te del­tog var JNT, Ii­sal­men Pu­he­lin och en grupp and­ra mind­re bo­lag i Fin­net­för­bun­det, bland dem de två åländs­ka bo­la­gen.

Ma­ria Höglund kon­sta­te­ra­de i sin be­red­ning att sam­ar­be­tet in­om för­bun­det ”ty­värr nu helt byg­ger på det sam­ar­be­te som sker in­om ra­men för Fin­net Part­ners [...] Att fram­ö­ver va­ra med­lem i för­bun­det men in­te i Part­ners kom­mer in­te att till­fö­ra JNT nå­got an­nat än in­tres­se­be­vak­ning gente­mot myn­dig­he­ter­na. Att be­ta­la sto­ra sum­mor för det är in­te rim­ligt.” Hon fort­sat­te:

”JNT:s nu­va­ran­de po­si­tio­ne­ring är in­te håll­bar i läng­den, men en­ligt min be­döm­ning bor­de vi hål­la oss kvar i ing­en­mans­land än­nu och i det­ta ske­de var­ken ta dju­pa­re del i Fin­net Part­ners el­ler At­las. Un­der det­ta år bör vi se när­ma­re på vad sam­ar­be­tet in­om Fin­net Part­ners in­ne­bär, men först är det skäl att lå­ta kon­flik­ter­na mel­lan grup­per­na läg­ga sig.”

Det se­nas­te halv­å­ret ha­de för JNT-grup­pens del in­ternt hand­lat om kost­nads­be­spa­ring­ar och ra­tio­na­li­se­ring­ar. Nu gäll­de det i stäl­let att se fram­åt. Ett led i det blev att åter­upp­ta ett ti­di­ga­re av­bru­tet stra­te­gi­ar­be­te, i sam­ar­be­te med kon­sul­ten Karl-Er­ik Wik­ström. Det­ta stra­te­gi­ar­be­te ha­de 2005 syf­tat till att hit­ta sy­ner­gi­er mel­lan JNT, Multi.​fi och OFC men lagts på is ”på grund av bris­tan­de sam­syn på hur fö­re­tags­grup­pen skul­le job­ba fram­åt”.

”Ett grun­dan­ta­gan­de är att JNT fort­sät­ter som själv­stän­dig lo­kal ope­ra­tör”, fram­hål­ler pro­to­kol­let.

Grupperna formerar sig

DNA:s ex­tra­or­di­na­rie bo­lags­stäm­ma den 22 feb­ru­a­ri god­kän­de en­häl­ligt att Fin­net Ab kun­de teck­na sam­gångs­av­tal med de fem At­las­bo­la­gen: En­fo, Län­nen Pu­he­lin, Ou­lun Pu­he­lin, Pä­ijät-Hä­meen Pu­he­lin och Sa­ta­kun­nan Pu­he­lin. I öv­rigt var lä­get käns­ligt. Re­dan vid va­let av röst­räk­na­re blev det om­röst­ning.

Ma­ria Höglund kom att bli en av röst­räk­nar­na. I en av frå­gor­na spe­la­de hon där­ef­ter en våg­mäs­tar­roll. Skul­le stäm­man god­kän­na att Fin­net ock­så skul­le ta över Lo­h­jan Pu­he­lin? In­ternt i Lo­jo­bo­la­get stred man om sa­ken. Sa­lon Seudun Pu­he­lin var en av sto­rä­gar­na i Lo­h­jan Pu­he­lin och mot­sat­te sig Fin­net­sty­rel­sens för­slag. De öv­ri­ga op­po­nen­ter­na rös­ta­de med Sa­lo­bo­la­get.

Ma­ria Höglund: ”Vi sam­ar­be­ta­de ju med bå­da läg­ren och det gäll­de att ma­nö­vre­ra efter-

tänk­samt och med pre­ci­sion för att in­te brän­na någ­ra bro­ar. Vi ha­de lo­vat At­las­grup­pen att in­te rös­ta mot de­ras pro­jekt och vi såg att vi fram­ö­ver be­höv­de kun­na sam­ar­be­ta med bå­da grup­per­na.”

Hen­nes slut­sats blev att rös­ta blankt. I prak­ti­ken in­ne­bar det att över­lå­tel­sen av Lo­h­jan Pu­he­lins verk­sam­het till DNA god­kän­des med mi­ni­mal ma­jo­ri­tet (frå­gan kräv­de en­kel ma­jo­ri­tet), me­dan den rik­ta­de emis­sio­nen till Lo­h­jan Pu­he­lin för­föll (då den kräv­de två tred­je­dels ma­jo­ri­tet).”

Det in­tres­san­tas­te nu, som al­la vid det här la­get kän­de till, var än­då att Fin­net Part­ners var i färd med att säl­ja sitt in­ne­hav, när­ma­re 25 pro­cent av ak­ti­e­stoc­ken, i Fin­net till den brit­tisk­ba­se­ra­de ka­pi­talin­ve­ste­ra­ren 3i.

Jar­mo Le­i­no, som ge­ne­ral för At­las­grup­pen, be­rät­tar att man från hans si­da un­der vå­ren på allt sätt för­sök­te få med de öv­ri­ga bo­la­gen i det upp­lägg som At­las­grup­pen pre­fe­re­ra­de. Oli­ka sam­ar­bets­for­mer er­bjöds, men ut­an re­sul­tat.

Den 3 maj med­de­la­des att det var av­ta­lat att 19 av Fin­nets ägar­bo­lag skul­le säl­ja sin äga­ran­del till 3i. De bo­lag som stod ut­an­för af­fä­ren och allt­så kvar­stod som äga­re i Fin­net var VLT, GT, JNT, Par­gas Te­le­fon, Ka­ris Te­le­fon, ålands Te­le­fon-

Sju av de nio bolag som ville behålla sitt ägande i Finnet fanns i tvåspråkiga eller helt svenska regioner. Bara bolagen i Id­en­salmi och Nystads­region­erna var helt finsk­språkiga.

an­delslag, Ma­ri­e­hamns Te­le­fon, Ii­sal­men Pu­he­lin och Vak­ka-Su­o­men Pu­he­lin. Klart störst i grup­pen var VLT, som un­der året be­ar­be­ta­des in­ten­sivt av At­las­grup­pens fö­re­trä­da­re.

Till ex­em­pel er­bjöd sig Fin­net att kö­pa VLT:s he­la af­färs­verk­sam­het, vil­ket VLT:s sty­rel­se av­böj­de. Tvärtom för­kla­ra­des att av­sik­ten var att kvar­stå som själv­stän­digt re­gi­o­nalt bo­lag. Ett re­sul­tat av 2007 års ak­ti­vi­te­ter blev att VLT:s fick en ny sto­rä­ga­re, Län­nen Pu­he­lin, med 11,3 pro­cent av ak­ti­er­na.

Ef­ter om­struk­tu­re­ring­en kun­de Fin­net för­ut­ses ha tre ägar­grup­per: At­las­grup­pen med c. 65 pro­cent, 3i med c. 25 pro­cent och de lo­ka­la bo­la­gen med c. 10 pro­cent ägan­de.

Bricka i ett spel

Ja­kob­stads Tid­ning äg­na­de ägar­spe­let två ar­tik­lar den 10 och 11 maj. Det het­te att JNT värj­de sig mot sam­gång med Fin­net: ”JNT har bli­vit en bric­ka i ett spel mel­lan de sto­ra te­le­fon­bo­la­gen.” Be­skriv­ning­en var att den ny­bil­da­de ”jät­ten” på mark­na­den, Fin­net, fram­för allt strä­va­de ef­ter att ta över VLT, som för sin del nu ock­så ha­de bli­vit de­lä­ga­re i JNT.

Fin­net ha­de gett öv­ri­ga ny re­spit till den 15 maj för att med­de­la sin stånd­punkt. ”Vi har för­sökt se på sa­ken ur ägar­nas och kun­der­nas syn­vin­kel, om Fin­nets för­slag skul­le till­fö­ra nå­got. Men vi har in­te sett nå­got så­dant”, kom­men­te­ra­de Ma­ria Höglund. ”Där­e­mot ser vi en för­del med att ha kvar det lo­ka­la in­fly­tan­det, till ex­em­pel då vi ska be­stäm­ma om vi ska byg­ga in­fra­struk­tur i Ja­kob­stad och på lands­byg­den. Svens­kan kan ock­så bli li­dan­de i stör­re en­he­ter.”

Frost­dahl fram­höll att JNT och de öv­ri­ga bo­la­gen kun­de vän­ta sig ett nytt lik­nan­de er­bju­dan­de om ett år, men då på säm­re vill­kor.

JT kom­men­te­ra­de ock­så att JNT:s bo­lags­stäm­ma ny­li­gen ha­de gett sty­rel­sen full­makt att lö­sa in eg­na ak­ti­er upp till 350000 eu­ro (max­i­malt 5000 ak­ti­er à 35-70 eu­ro per ak­tie). Det var nå­got nytt i bo­la­gets histo­ria, och frå­gan var nu hur sa­ken skul­le tol­kas. Ma­ria Höglund be­skrev det nya grep­pet mer som en prak­tisk åt­gärd än en för­svars­åt­gärd. ”I stäl­let för att för­med­la ak­ti­er från gam­la äga­re till nya, kan vi nu kö­pa in dem själ­va.” Hon be­skrev VLT:s nya äga­ran­del i JNT på en pro­cent som en af­fär i "bäs­ta sam­för­stånd".

Finnet blir DNA

Den 30 maj sam­man­fat­ta­de JNT:s sty­rel­se att ba­ra någ­ra mö­ten av for­mell na­tur åter­stod in­nan det nya Fin­net var ska­pat. Nya ak­tio­närs­av­tal ha­de för­be­retts för Fin­net, men hu­vud­de­len av dem be­rör­de in­te JNT. In­lös­nings- och sam­tyc­kesklau­su­ler fanns med, och ett mål ha­de skri­vits in att bo­la­get skul­le kun­na in­tro­du­ce­ras på bör­sen un­der 2008. Den 31 maj of­fent­lig­gjor­des 3i:s af­fär med Fin­net­bo­la­gen. Pri­set för äga­ran­de­len på 25 pro­cent i Fin­net blev 140 mil­jo­ner eu­ro, vil­ket allt­så mot­sva­ra­de ett vär­de på he­la bo­la­get på 560 mil­jo­ner eu­ro. Pri­set an­sågs högt och gav säl­jar­na väl­fyll­da kas­sor.

Som ef­fekt av af­fä­ren för­änd­ra­des för­stås kon­stel­la­tio­ner­na in­om Fin­net. Det­ta för­bätt­ra­de, i At­las­bo­la­gens per­spek­tiv, ut­gångs­punk­ten när Fin­net åter sam­la­des till en ex­tra or­di­na­rie bo­lags­stäm­ma den 19 ju­ni.

Bland an­nat kun­de nu den ti­di­ga­re ned­rös­ta­de ak­ti­e­e­mis­sion för Lo­h­jan Pu­he­lin be­slu­tas en­ligt ur­sprung­lig plan. För Lo­jo­bo­la­get in­ne­bar det ett mi­nus: vär­de­ring­en av Fin­nets ak­ti­er ha­de gått upp som följd av 3i-af­fä­ren, med följd att Lo­jo­bo­la­get fick en tred­je­del mind­re an­del ak­ti­er i Fin­net än vad som ur­sprung­li­gen var tänkt. För de öv­ri­ga ägar­na blev det ett plus: in­ne­ha­vet späd­des ut mind­re än det an­nars skul­le ha gjort.

En vä­sent­lig nam­nänd­ring fast­slogs sam­ti­digt. Bak­grun­den var att de kvar­va­ran­de bo­la­gen i Fin­net­för­bun­det an­såg sig ha rätt till nam­net Fin­net. Fin­net Ab bor­de där­för by­ta namn, vil­ket även be­höv­des för att för­bun­det och bo­la­get in­te skul­le sam­man­blan­das. Så sked­de, och Fin­nets nya namn från den 1 ju­li 2007 blev DNA.

”I ef­ter­hand är det här en aning ro­an­de”, sä­ger Jar­mo Le­i­no. ”Namn­by­tet in­ne­bar att det nya DNA kun­de byg­ga på det gam­la DNA:s va­ru­mär­ke [egent­li­gen het­te bo­la­get DNA Fin­land, men det kal­la­des van­li­gen DNA]. Sam­ti­digt gav det oss chans att mar­ke­ra av­stånd till det gräl­sju­ka Fin­net, som vi man och man emel­lan bör­ja­de kal­la Metsä-Fin­net. Namn­by­tet var en lyck­träff för oss.”

Call center-branschen visade sig vara en bra­ns­ch där det gällde att oupp­hör­ligt jaga kost­na­der. Taxi­tra­fik­ant­erna i Ka­ris blev kund hos Nova­call 2005.

Ödesstund för Novacall

Hur skul­le det gå för No­vacall, som trots de hår­da sa­ne­ring­ar­na un­der 2006 fort­satt gö­ra för­fä­ran­de för­lus­ter?

Faktum var att dramatiken kring Novacall fort-

In­för ho­tet var No­vacalls äga­re tvung­na att re­ti­re­ra. En strejk be­döm­des va­ra för­ödan­de för kund­re­la­tio­ner­na. I kost­na­der hand­la­de lö­ne­ni­våskill­na­den mel­lan fac­ken om 300000-500000 eu­ro på års­ba­sis.

Men var skul­le No­vacall ta si­na peng­ar? Pro­blem var att vän­ta re­dan in­för ut­be­tal­ning­en av feb­ru­a­ri­lö­ner­na. Bo­lags­stäm­mans be­slut, den 22 feb­ru­a­ri, blev att ägar­na skul­le ge No­vacall akut hjälp ge­nom två ka­pi­tal­lån à 100000 eu­ro, med ut­be­tal­ning den 26 feb­ru­a­ri och den 25 mars, det vill sä­ga da­gar­na fö­re lö­ne­ut­be­tal­ning­ar­na. Ifall No­vacall in­te sål­des un­der mars, skul­le san­no­likt nya lån be­hö­vas, kon­sta­te­ra­de bo­lags­stäm­man.

Ett al­ter­na­tiv som nu ock­så över­väg­des var att an­pas­sa No­vacall till ett in­ternt con­tact cen­ter för At­las­grup­pen. De störs­ta upp­dra­gen kom där­i­från (DNA, KPY, OPOY). Om in­te hel­ler det al­ter­na­ti­vet kun­de ge­nom­fö­ras, åter­stod att säl­ja de kundupp­drag som gick att säl­ja för att se­dan ”kö­ra ner verk­sam­he­ten”.

JNT:s sty­rel­se såg i ett ske­de At­las­grup­pen som det bäs­ta al­ter­na­ti­vet. ”Bo­la­get skul­le i så fall bli ett bo­lag ut­an vinst­syf­te och JNT:s fram­ti­da roll i bo­la­get mås­te na­tur­ligt­vis i så­da­na fall dis­ku­te­ras. De öv­ri­ga ägar­na ver­kar i nu­lä­get dock va­ra mest in­tres­se­ra­de av att säl­ja bo­la­get, att ym­pa in en olön­sam en­het i At­las är na­tur­ligt­vis in­te så till­ta­lan­de.”

Två spekulanter

För­sälj­nings­pro­ces­sen tog i mars till sist fart. DNA ha­de som fram­gått avi­se­rat outsour­cing av sin kund­tjänst och för­kla­ra­de nu att den som of­fe­re­ra­de på den­na ock­så för­vän­ta­des läg­ga bud på No­vacall. För Jan-Er­ik Frost­dahl var det en de­li­kat si­tu­a­tion.

”Jag ha­de min ti­di­ga­re kopp­ling till No­vacalls äga­re, sam­ti­digt var mitt upp­drag här att age­ra för DNA:s bäs­ta. Me­dan No­vacall vil­le ha upp pri­set, vil­le DNA ha ned det. Men pres­sa­des No­vacall till kon­kurs, skul­le det ha ne­ga­ti­va ef­fek­ter ock­så på DNA. Jag fick fun­de­ra en ex­tra gång över att jag på sätt och vis satt på två sto­lar”, kom­men­te­rar han.

Två spe­ku­lan­ter ak­ti­ve­ra­de sig, Tra­di­mus och Te­le­per­for­man­ce, bå­da verk­sam­ma bå­de in­ter­na­tio­nellt och i Fin­land. In­led­nings­vis trod­des en af­fär kun­na ske den 31 mars.

Pa­ral­lellt var det än­då nöd­vän­digt att pla­ne­ra för al­ter­na­ti­vet att för­sälj­ning­en in­te skul­le bli av. Ett sce­na­rio be­skrevs nu va­ra att ägar­bo­la­gen i så fall skul­le ta över en del av den verk­sam­het som in­te kun­de säl­jas. För JNT:s del kun­de då text­te­le­fon­tjäns­ten och Netwi­se­tjäns­ter­na tän­kas bli ak­tu­el­la.

Den 3 maj kon­sta­te­ra­de JNT:s sty­rel­se att Tra­di­mus var slut­kan­di­dat och att för­hand­ling­ar­na ver­ka­de va­ra in­ne på slut­ra­kan.

Det kö­pan­de bo­la­get ha­de sin bak­grund i det

Callcenter-branschens historia är ett myller av fö­r­etags­uppköp och fusioner. Till exempel blev Ex­cel­le­nt till Tradimus, som tillsammans med Pe­r­s­o­nec blev Ad­it­ro, med Nordic Capital som ägare.

bo­lag Ex­cel­lent, som 2000 ha­de grun­dats av den svens­ke call cen­ter­pi­on­jä­ren Ar­ne Weinz. Ef­ter en snabb till­växt och di­ver­se för­värv köp­tes Ex­cel­lent 2006 av risk­ka­pi­tal­bo­la­get Nor­dic Ca­pi­tal, som fu­sio­ne­ra­de in bo­la­get i ett an­nat av si­na bo­lag, Tra­di­mus. På le­go­ba­sis sköt­te det­ta oli­ka kun­ders kund­tjänst, lo­gistik, eko­no­mi­ad­mi­nist­ra­tion med me­ra.

Den 30 maj del­gavs JNT:s sty­rel­se att No­vacalls för­lust för ja­nu­a­ri-april var 230000 eu­ro. Av det eg­na ka­pi­ta­let åter­stod knappt 20000 eu­ro. Tra­di­mus bud var nu sif­fer­mäs­sigt fast­ställt: en eu­ro. Dess­utom mås­te de gam­la ägar­na och DNA för­bin­da sig att be­ta­la ett för­höjt pris för tjäns­ter­na från No­vacall un­der en över­gångs­pe­ri­od, för att kom­pen­se­ra det nämn­da un­der­skot­tet.

Kö­pebre­vet un­der­teck­nas föl­jan­de dag, den 31 maj, och clo­sing av af­fä­ren sked­de två vec­kor se­na­re. Af­fä­ren gjor­des allt­så av Tra­di­mus, men när den slut­för­des het­te fö­re­ta­get re­dan Adi­tro. Den 11 ju­ni slogs Tra­di­mus näm­li­gen ihop med Per­so­nec, än­nu ett fö­re­tag som Nor­dic Ca­pi­tal i ti­den ha­de köpt (av Ti­e­to Ena­tor), och fick i sam­band med det åter nytt namn.

I JNT:s ba­lans var No­vacallak­ti­er­na upp­tag­na till 655937 eu­ro. ”För­sälj­nings­för­lus­ten blir med and­ra ord känn­bar, men un­der rå­dan­de om­stän­dig­he­ter är det­ta den en­da re­a­lis­tis­ka lös­ning­en”, kon­sta­te­ra­de JNT:s sty­rel­se.

Av de gam­la ägar­na kom JNT än­då bäst ur No­vacall­pro­jek­tet. De tjäns­ter som No­vacall sköt­te för JNT över­togs stör­nings­fritt av Adi­tro. Ser man till Ja­kob­stads­re­gi­o­nen som hel­het har pi­on­jär­pro­jek­tet No­vacall haft be­stå­en­de sam­-

Mobiltelefonmässan i Barcelona är en klassiker som arrangerats årligen sedan 1987. Det intressantaste året 2007 tilldrog sig dock i en liten paviljong utanför mässområdet.

hällse­ko­no­misk be­ty­del­se ge­nom de över ett­hund­ra ar­bets­plat­ser som ska­pa­des och fort­sätt­nings­vis finns på or­ten.

Wimaxhysterin når kulmen

2007 blev ock­så året då tek­nik­kri­get om 4G-stan­dar­den kul­mi­ne­ra­de. Som fram­gått stod hu­vud-

tek­ni­ken re­dan finns. Över hund­ra ope­ra­tö­rer i värl­den har upp­gra­de­rat si­na ex­i­ste­ran­de 3G- nät till HSPA, som ger slu­tan­vän­dar­has­tig­he­ter mel­lan 3 och 7 Mb­ps. Det är mer än vad mo­bilt Wi­max för­vän­tas le­ve­re­ra ens i slu­tet av året.” Han fort­sat­te:

”Vi ser ing­et be­hov av Wi­max på mark­na­den. HSPA kom­mer att le­ve­re­ra upp till 42 Mb­ps och ha täck­ning lik­nan­de GSM in­om en snar fram­tid [...] Att upp­gra­de­ra nä­ten till HSPA är myc­ket bil­li­ga­re för ope­ra­tö­rer­na än att sat­sa på en ny tek­nik. Ana­ly­ti­ker me­nar att mo­bilt Wi­max kom­mer att nå kring 35 mil­jo­ner abon­nen­ter 2011, men det är ba­ra fem pro­cent av världs­mark­na­den.”

Det me­dia in­te snap­pa­de upp var att Er­ics­son i en li­ten pa­vil­jong fö­re­vi­sa­de en test­bädd för LTE för ut­val­da kun­der. ”Det var väl­digt hem­ligt. Spe­ci­fi­ka­tions­ar­be­tet var fort­fa­ran­de i sin be­gyn­nel­se, och det var för ti­digt att gö­ra vårt ut­veck­lings­ar­be­te of­fent­ligt. Gäs­ter­na fick skri­va på ett av­tal att in­te fö­ra vi­da­re vad de såg”, be­rät­tar Er­ics­sons då­va­ran­de ra­di­o­chef Ma­rie Westrin.

Öp­pet i Bar­ce­lo­na 2007 pre­sen­te­ra­de Er­ics­son en an­nan ny­het, fem­to­cel­ler, värl­dens mins­ta bassta­tion för GSM, la­gom för hem­mabruk. Idén pre­sen­te­ra­des som ett tek­niskt ge­nom­brott. Med fem­to­cel­ler skul­le mo­bi­lo­pe­ra­tö­rer­na kun­na ge sig in ock­så på mark­na­den för fast ac­cess. ”Mo­bil­te­le­fo­nen kopp­lar sig au­to­ma­tiskt till hem­ma­bassta­tio­nen ome­del­bart då man vand­rar in

Ericssons femtocell, som presenterades av Marie Westrin 2007. Femtocellen kunde tas för en damväska, men var i praktiken en basstation.

ge­nom dör­ren”, sa­des i Er­ics­sons press­med­de­lan­de.

Ma­rie Westrin tog nu för va­na att upp­trä­da på mö­ten med ele­gant li­ten grön­må­lad fem­to­cell, som kun­de tas för en af­ton­väs­ka.

Vad som avgjorde 4G-kriget

I prak­ti­ken av­gjor­des 4G-kri­get ut­an att en en­da tid­nings­ru­brik upp­märk­sam­ma­de sa­ken. Av­gö­ran­det var ett re­sul­tat av den ti­di­ga­re be­skriv­na kon­takt som 2004 in­letts mel­lan ’fi­en­de­bo­la­gen’ Ve­ri­zons och Er­ics­sons tek­nik­che­fer Dick Lynch re­spek­ti­ve Hå­kan Er­iks­son. Re­la­tio­nen mel­lan

mitt un­der på­gåen­de slag.

Näs­ta steg var den auk­tion som den ame­ri­kans­ka re­gle­rings­myn­dig­he­ten FCC ge­nom­för­de i mars 2008. På spel stod ett brett spekt­rum i 700 MHz-ban­det, som bli­vit le­digt ge­nom di­gi­ta­li­se­ring­en av de ame­ri­kans­ka TV-sänd­ning­ar­na. Ve­ri­zon stor­hand­la­de nu fre­kven­ser över he­la USA, för 9,4 mil­jar­der dol­lar, i av­sikt att fyl­la dem med LTE-tek­nik.

Den nordiska insikten

Be­ty­del­sen av tek­nik­stan­dar­der be­skrivs säl­lan i sin ful­la vidd. En in­tres­sant sak är att de nor­dis­ka ak­tö­rer­na, som Er­ics­son och No­kia, mer än kon­kur­ren­ter­na age­rat för att ska­pa så­da­na stan­dar­der. Er­ics­sons VD 2003-2009, Carl-Hen­ric Svan­berg: ”Ibland be­skri­ver man stan­dar­der som om de var en form av so­ci­a­lism. Men te­le­kom­bran­schen har nått sin osan­no­li­ka ut­veck­ling där­för att den fått fram stan­dar­der som gjort det möj­ligt att job­ba med en glo­bal ska­la”:

”Te­le­sy­ste­met är oer­hört kom­pli­ce­rat. Ing­et fö­re­tag kan upp­fin­na he­la sy­ste­met. Det är nöd­vän­digt med korsli­cen­sie­ring­ar och in­te­ro­pe­ra­bi­li­tet. Det är som Ru­biks kub, där allt be­ror av allt. Al­la har ett de­l­an­svar och inga be­slut kan tas ut­an att för­ank­ras i hel­he­ten. Det finns in­te ut­rym­me för so­lo­spel.”

”Kanske tror man att en lo­kal stan­dard in­ne­bär stöd för den eg­na in­du­strin och att man då kan kom­ma for­ta­re fram. Men även om en så­dan

Carl-Henric Svanberg, född i den norrbottniska byn Porjus, där föräldrarna jobbade vid det stora vattenkraftverket. Ivrig seglare med egen 80 fots Swanbåt, byggd i Kållby.

håll­ning kan va­ra fram­gångs­rik lo­kalt och kort­sik­tigt, så blir den över ti­den fel. Wi­max drev på ut­veck­ling­en av HSPA, men det gyn­na­de in­te Wi­max”, sä­ger Carl-Hen­ric Svan­berg.

”En ge­men­sam stan­dard in­ne­bär in­te att det blir mind­re kon­kur­rens. Tvärtom tving­ar den fram kon­kur­rens. Då tving­as man stri­da med blan­ka va­pen. Då hand­lar det om att be­gri­pa sig på mark­na­den och att an­vän­da si­na re­sur­ser klokt.”

”Micro­soft, Ap­p­le, Cisco, Goog­le – al­la des­sa ame­ri­kans­ka bo­lag är so­li­tä­rer. Det lig­ger in­te na­tur­ligt för dem att sam­ar­be­ta med and­ra. I och

Apples Steve Jobs och Microsofts Bill Gates, två konkurrenter med samma värdegrund, som kort kan sammanfattas: Betala först, använd sedan.

med att de in­te är del i nå­gon Ru­biks kub, där allt be­ror av allt, kan de all­tid gö­ra som just de­ras kun­der vill. Men det kan in­te vi. Vår ut­gångs­punkt är att al­la de­lar i sy­ste­met ska fun­ge­ra ihop. Då är det nöd­vän­digt med en sam­ar­betskul­tur”, kom­men­te­rar Carl-Hen­ric Svan­berg.

Revolutionen Iphone

Sam­ti­digt sked­de 2007 nå­got som på all­var skul­le hota den nor­dis­ka tek­nik­do­mi­nan­sen. Ip­ho­ne in­tro­du­ce­ra­des. Och ak­tö­ren var just ett av de ame­ri­kans­ka bo­lag som i prin­cip tänk­te ’fel’.

San­ning­ens stund ran­da­des med det­ta fram­för allt för No­kia. Un­der lång tid ha­de Er­ics­son och No­ki­as sam­ar­be­tat för att ska­pa tek­nik­stan­dar­der. Men ef­ter många ex­em­pel­löst fram­gångs­ri­ka år ha­de No­kia in­te läng­re sin ti­di­ga­re ly­hörd­het.

”Med Ip­ho­ne tog Ap­p­le kom­man­dot. Det tris­ta är att So­ny Er­ics­son re­dan många år ti­di­ga­re ut­veck­la­de tryck­käns­li­ga skär­mar, men över­gav dem på grund av bris­tan­de in­tres­se hos kun­der­na. So­ny Er­ics­son var för ti­digt ute då”, sä­ger Jan Ud­den­feldt.

Han be­rät­tar att man från Er­ics­sons si­da gång på gång för­sök­te få ock­så No­kia att sat­sa på tryck­käns­li­ga skär­mar. Tek­ni­ken var be­kant, men No­ki­as led­ning sa­de nej. So­ny Er­ics­sons pro­blem var att bo­la­get var för li­tet för att en­samt dri­va fram touch pho­nes. För att nå glo­balt ge­nom­slag mås­te nå­gon av de sto­ra va­ra med.

”Det är otro­ligt synd att No­kia ald­rig in­såg vad de mis­sa­de. De sa he­la ti­den en­vist nej till tryck­käns­li­ga skär­mar. Ha­de de va­rit med på spå­ret ha­de ut­veck­ling­en bli­vit an­norlun­da”, kom­men­te­rar Jan Ud­den­feldt.

Slavsändare för SVT

En sak som väck­te in­tres­se hos många JNT-kun­der 2007 var att VLT fått kon­ces­sion för att sän­da SVT:s pro­gram ter­rest­ri­alt, allt­så mark­ba­se­rat, i JNT:s om­rå­de. Där­med skul­le det va­ra möj­ligt att se Sve­ri­ges TV ock­så ef­ter att de ana­lo­ga sänd­-

Det finns goda skäl att beskriva 2007 som det år då det gamla JNT blev det nya JNT. Bland annat fusionerades Multi.fi och OFC-Data in i JNT, vars nya logotyp togs i bruk i augusti 2007.

ning­ar­na av­slu­tats. Tre hu­vud­sän­da­re och ett an­tal slav­sän­da­re togs i bruk av VLT un­der året – två av de se­na­re i JNT-mas­ter­na vid Ju­tas och Fors­by (Pe­der­sö­re). För att kun­na ta emot sig­na­ler­na be­höv­des pro­gram­kort, som till­han­da­hölls och fak­tu­re­ra­des av VLT. JNT age­ra­de åter­för­säl­ja­re.

Den 14 feb­ru­a­ri be­kräf­ta­des att han­dels­re­gist­ret ha­de god­känt JNT:s nya bo­lags­ord­ning. En lång­va­rig pro­cess var där­med till än­da.

I ja­nu­a­ri sked­de en ser­verkrasch, som för­an­led­de till­skärp­ning av vis­sa ru­ti­ner. Kra­schen

Som brukligt när ett företags grafiska profil görs om sammanställdes en hel manual för hur den nya logotypen skulle användas. Här en mall för den nya JNT-annonseringen.

be­rör­de ett an­tal fö­re­tagskun­der som ha­de si­na webb­si­dor på Multi.​fi:​s serv­rar. Det all­var­li­ga var att sä­ker­hetsko­pi­e­ring­en på ser­vern va­rit ur funk­tion. ”På grund av det­ta har vi fått job­ba hårt med att hål­la up­pe kund­re­la­tio­ner­na till en del fö­re­tagskun­der”, rap­por­te­ra­de Ma­ria Höglund till sty­rel­sen.

I mars be­fanns att bok­slu­ten för Multi.​fi och OFC-Da­ta bå­da vi­sa­de po­si­tivt re­sul­tat, en po­si­tiv över­rask­ning för Multi.​fi:​s del. Un­der året fu­sio­ne­ra­des bå­da bo­la­gen med JNT, Multi.​fi den 31 ju­li och OFC-da­ta den 31 de­cem­ber. Ove och Kristi­na Fa­ger­holm köp­tes ut som äga­re i OFC-Da­ta på vå­ren.

Också JNT:s bilpark skulle uttrycka kärnbudskapet. Det gamla telefonbolaget hade numera tre huvudaffärer: data, tele och TV.

I sam­band med fu­sio­nen JNT-Multi.​fi togs en ny gra­fisk pro­fil i bruk.

Premiär för MultiVoice

Hös­ten 2007 in­tro­du­ce­ra­de JNT si­na eg­na Vo­IP-pro­duk­ter rik­ta­de till van­li­ga kon­su­men­ter. En Mul­ti­Vo­ice-kurs för den eg­na per­so­na­len ge­nom­för­des i ju­ni. Ett kom­pen­di­um ha­de ställts sam­man av Hå­kan Löfqvist som be­skrev den tek­nis­ka flex­i­bi­li­tet som Vo­IP- lös­ning­ar­na möj­lig­gjor­de. Fram­för allt gick man ige­nom ar­gu­men­ten in­för kun­der­na. Som fram­går av ex­emp­len här in­till var de åt­skil­li­ga.

Den förs­ta re­cen­sio­nen anger att för­sälj­ning­en

Kolla kundargumenten för MultiVoice!

Vo­IP-te­le­fo­ni.

Ett sam­ar­be­te med Cisco sök­tes nu för att ut­veck­la Vo­IP-lös­ning­ar för fö­re­tag. I de­cem­ber ar­ran­ge­ra­de JNT och Cisco ett ge­men­samt se­mi­na­ri­um, dit fö­re­tagskun­der och pro­spects i om­rå­det mel­lan Va­sa och Kar­le­by in­bjöds.

Un­der hös­ten bör­ja­de man även fun­de­ra hur den gam­la AXE-tek­ni­ken för te­le­fo­nin skul­le er­sät­tas. JNT:s sup­portav­tal med Er­ics­son skul­le lö­pa ut 31 de­cem­ber 2009, och det var osä­kert om av­ta­let ens skul­le gå att för­länga.

Fiber blir den stora frågan

Att ett fi­ber­ba­se­rat nät var rätt sak att sat­sa på för JNT ha­de Ma­ria Höglund gjort klart vid fle­ra till­fäl­len un­der 2006. Un­der 2007 blev fi­ber det sto­ra te­mat för JNT och har fort­satt va­ra det se­dan dess. Sam­ti­digt skul­le året vi­sa att frå­gor­na kring fi­ber in­klu­de­rar minst tre ty­per av kom­pli­ka­tio­ner: de tek­nis­ka, de hi­sto­riskt be­ting­a­de och de ide­o­lo­gis­ka.

Någ­ra hän­del­ser i årets bör­jan gav en in­gång i frå­gor­na. Multi.​fi över­enskom med Pe­der­sö­re kom­mun om le­ve­rans av en hel­hets­lös­ning för bred­bands­för­bin­del­ser un­der fem år. Vid JNT- sty­rel­sens marsmö­te frå­ga­des ef­ter en stra­te­gi för hur man skul­le be­mö­ta de by­ar som in­te ha­de ut­byggt fi­ber­nät och där ” bred­bands­pro­fe­ter­na” nu för­sök­te ta mark. Des­sa sist­nämn­da fanns sin in­spi­ra­tion bland an­nat i Syd­ös­ter­bot­ten, där fle­ra fi­ber­nät ha­de byggts i by­ar­na ge­nom en kom­bi­na­tion av en­tu­si­asm och EU-stöd.

I april blev ett dis­kus­sions­äm­ne att So­ne­ra bör­jat de­bi­te­ra si­na kun­der 100 eu­ro om året för till­gång till de riks­svens­ka ka­na­ler­na. Det­ta ak­tu­a­li­se­ra­de ett miss­nö­je som un­der läng­re tid fun­nits med So­ne­ra som ope­ra­tör och le­ve­ran­tör. Knappt hälf­ten av Pe­der­sö­res hus­håll var kopp­la­de till So­ne­ras ka­bel-tv-nät.

Ma­ria Höglund be­kräf­ta­de i JT att JNT var­je må­nad fick fle­ra sam­tal an­gå­en­de pro­blem med So­ne­ra­nä­tet. ”Många und­rar om det är möj­ligt att byg­ga ut JNT:s ka­bel-tv-nät i Pe­der­sö­re. Men jag tror att drop­pen för de fles­ta är att So­ne­ra de­bi­te­rar 100 eu­ro per år för det riks­svens­ka di­gi­ta­la ka­nalpa­ke­tet.”

Soneras problematiska nät

I ju­ni ut­veck­la­des frå­ge­ställ­ning­en ett steg till. När nu Pe­der­sö­re kom­mun var på väg att få fi­berupp­kopp­ling till al­la si­na verk­sam­he­ter gav det JNT en när­va­ro i he­la kom­mu­nen som skul­le un­der­lät­ta fi­ber­ut­bygg­nad ock­så till öv­ri­ga. Främst i Kåll­by och Es­se ut­tryck­tes in­tres­se för det. JNT gjor­de nu en plan för att kon­tak­ta in­vå­nar­na i by­ar där bo­la­get in­te ha­de egen in­fra­struk­tur.

När­mast som ett mant­ra fick Ma­ria Höglund och hen­nes kol­le­ger dock upp­re­pa re­ser­va­tio­nen: ”Att ut­vid­ga nä­tet krä­ver na­tur­ligt­vis att till­räck­ligt många är vil­li­ga att an­slu­ta sig och att det hel­het­s­e­ko­no­miskt är ge­nom­för­bart.”

En del av bil­den var att JNT se­dan ti­di­ga­re hyr­de upp en hel del kop­par­för­bin­del­ser av So­ne­ra just i des­sa om­rå­den, för att er­bju­da te­le­fon- och AD­SL- tjäns­ter. Kost­na­den var 100-160 eu­ro per kund och år, to­talt om­kring 50000 eu­ro per år. Nå­gon ly­san­de af­fär för JNT var det in­te. Ma­ria Höglund sam­man­fat­ta­de:

”Att dis­ku­te­ra med So­ne­ra om att kö­pa nä­tet av dem har in­te va­rit ak­tu­ellt ef­tersom vi då skul­le bli tvung­na att ta över ett nät som krä­ver en hel del sa­ne­ring. En­ligt vår be­döm­ning kla­rar in­te So­ne­ras ka­bel-TV-nät av så höga fre­kven­ser som vi dis­tri­bu­e­rar TV på i dag, var­för vårt ka­nal­ut­bud in­te skul­le kun­na dis­tri­bue­ras som så­dant i det nä­tet. Det som i stäl­let är ge­nom­för­bart är att man säl­jer helt nya fi­be­ran­slut­ning­ar till hus­hål­len.”

I au­gusti blev fi­ber­frå­gan till kom­mun­po­li­tik. Kom­mun­sty­rel­sen till­sat­te då en ar­bets­grupp för att ut­re­da bred­bands­frå­gan i Pe­der­sö­re med må­let att möj­lig­gö­ra snab­ba kom­mu­ni­ka­tions­för­bin­del­ser för samt­li­ga in­vå­na­re i Pe­der­sö­re kom­mun. Ord­fö­ran­de blev den kom­mu­nal­po­li­tis­ke ve­te­ra­nen Al­lan Zitt­ra.

Un­der hös­ten gjor­de JNT än­nu en när­ma­re ut­vär­de­ring gäl­lan­de för­ut­sätt­ning­ar­na för att byg­ga ut nä­tin­fra­struk­tu­ren till by­ar i Pe­der­sö­re som in­te hör­de till JNT:s nät. Be­ske­det var att JNT skul­le byg­ga om minst 50 pro­cent av hus­hål­len an­slöt sig. Kost­na­den per hus­håll skul­le va­ra 1500 eu­ro.

För den ut­sed­da ar­bets­grup­pen i Pe­der­sö­re fram­stod där­med i prak­ti­ken två hu­vud­al­ter­na­tiv: an­ting­en vän­da sig till JNT el­ler sat­sa på ett eget fi­ber­pro­jekt. I prin­cip mås­te dock al­la in­tres­se­ra­de få läm­na för­slag. Grund­prin­ci­pen skul­le, en­ligt ar­bets­grup­pens me­ning, va­ra att al­la ope­ra­tö­rer skul­le ha sam­ma möj­lig­het att an­vän­da nä­tet som trans­port­väg till slut­kun­den. Kun­den skul­le fritt kun­na väl­ja mel­lan oli­ka ope­ra­tö­rer.

Ar­bets­grup­pen skul­le läm­na sin rap­port un­der 2008. Al­lan Zitt­ra med­gav att JNT ha­de en sär­ställ­ning i och med att kom­mu­nen re­dan sam­ar­be­ta­de med bo­la­get. ”Men om Pe­der­sö­re väl­jer att byg­ga ett öp­pet fi­ber­ka­bel­nät är vå­ra tjäns­ter fort­fa­ran­de till­gäng­li­ga”, förklarade Höglund.

Tjänsten Estate gav till en början ett trettiotal hög­hus och radhus i Jakobstad till­gång till bred­bands­anslut­nin­gar på upp till 100 Mbps.

Satsningen Estate

Ett ex­em­pel på JNT:s am­bi­tio­ner gavs den 15 no­vem­ber, då bo­la­get lan­se­ra­de en tjänst kal­lad Multi.​fi Esta­te. Det in­ne­bar en bred­bands­has­tig­het på upp till 100 Mb­ps, i fram­ti­den mer. ”Via In­ter­net över­för man allt me­ra rör­li­ga bil­der.

mil­jo­ner eu­ro och 1770 an­ställ­da, och i ett nytt DNA, som in­klu­de­ra­de det gam­la DNA och fem ti­di­ga­re te­le­fon­bo­lag.

”Ge­nom att i ti­den grun­da DNA vil­le man för­hind­ra att den fin­länds­ka mark­na­den de­la­des mel­lan två kon­kur­ren­ter. Det­ta har nu upp­nåtts; de re­gi­o­na­la ak­tö­rer­na kan ska­pa eg­na kon­tak­ter till mo­bi­lo­pe­ra­tö­rer­na en­ligt mark­na­dens lä­ge. De fri­ståen­de te­le­fon­bo­la­gens ka­pi­tal kan så­le­des fri­gö­ras från DNA och an­vän­das till att ut­veck­la te­le­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter in­om de eg­na re­gi­o­ner­na”, var PPO-VD:n Pa­u­li Kor­pi- Tas­sis be­skriv­ning i ett press­med­de­lan­de.

En vä­sent­lig för­änd­ring var att det nya DNA var un­ge­fär dub­belt så stort som det gam­la, en ef­fekt av att de fem re­gi­o­na­la bo­la­gen ha­de ap­por­te­rat in sin fas­ta verk­sam­het. Det­ta öka­de de fem bo­la­gens ägan­de, me­dan ägan­det hal­ve­ra­des (un­ge­fär) för öv­ri­ga DNA-äga­re. JNT:s äga­ran­del i gam­la DNA ha­de va­rit drygt 1,6 pro­cent, ef­ter den 1 ju­li var den drygt 0,8 pro­cent.

Trevare från VLT

JNT:s lin­je var myc­ket klart att stå fast som ett re­gi­o­nalt bo­lag. Men hur var det med grann­bo­la­gen VLT och GT? Som fram­gått ha­de ak­ti­vi­te­ten va­rit stor för att för­sö­ka få över VLT på At­las­grup­pens si­da. Om VLT verk­li­gen skul­le by­ta lä­ger, skul­le JNT kom­ma att stå myc­ket en­samt i det ös­ter­bott­nis­ka land­ska­pet.

Timo Cavén tillträdde som VLT:s VD i november 2007. I motsats till företrädaren Erik Sjöberg kom han från IT-världen och hade ingen närmare förankring i Österbotten.

En sak som kun­de tän­kas få be­ty­del­se var att VLT un­der 2007 fick ny ope­ra­tiv led­ning. Mång­å­ri­ge VD:n Er­ik Sjö­berg gick i pen­sion, och till ny VD ut­sågs Ti­mo Cavén, med IT-me­ri­ter bland an­nat från Ti­e­to Ena­tor. Cavén till­träd­de den 1 no­vem­ber, det no­te­ra­des att han var helsing­for­sa­re och knap­past kun­de be­skri­vas som en Ös­ter­bot­ten­kän­na­re.

VLT ha­de un­der Er­ik Sjö­bergs sista VD-tid bör­jat för­ änd­ra tyngd­punk­ten från te­le­kom- till IT-ope­ra­tör, bland an­nat ge­nom fö­re­tags­köp via dot­ter­bo­la­get VLT In­vest Ab, grun­dat 2006. Det stod klart att den in­rikt­ning­en pas­sa­de Ti­mo Cavén. I sin förs­ta VD- rap­port i års­be­rät­tel­sen för 2007 be­to­na­de han till­växt och ut­veck­ling mot en di­ver­si­fi­e­rad kon­cern och de­kla­re­ra­de att ”de små lo­ka­la och re­gi­o­na­la ak­tö­rer­nas tid bör­jar va­ra för­bi”.

I pro­to­kol­let för JNT:s de­cem­ber­mö­te no­te­ras att dis­kus­sio­ner om ”ope­ra­tivt sam­ar­be­te” med GT och VLT ha­de förts vid ett mö­te med GT:s VD Bo Eklund. Att ini­ti­a­ti­vet var ini­ti­e­rat av VLT:s nya led­ning togs för gi­vet.

Sty­rel­se­pro­to­kol­let upp­ly­ser om att GT:s sty­rel­se ha­de med­de­lat po­si­tivt in­tres­se till ett ut­ö­kat sam­ar­be­te. JNT:s svar var att ope­ra­tivt sam­ar­be­te kun­de ske in­om ra­men för nor­ma­la af­färs­mäs­si­ga av­tal och in­te kräv­de sär­skil­da äga­rar­range­mang. För tyd­lig­hets skull pre­ci­se­ra­de JNT-sty­rel­sen att sam­ar­be­te med VLT-kon­cer­nen på nor­ma­la af­färs­mäs­si­ga grun­der var OK, ”men inga dis­kus­sio­ner in­leds om köp/för­sälj­ning av ak­ti­er”.

Fiske efter JNT-aktier

En in­di­ka­tion att sa­ker var på gång var att en ju­ri­disk by­rå i Helsing­fors, La­ki­a­si­ain­to­i­misto Asi­a­kastur­va Oy, i brev till JNT:s al­la äga­re er­bjöd sig att kö­pa JNT:s ak­ti­er för 520 eu­ro styck (egent­li­gen tio ak­ti­er à 52 eu­ro). Ja­kob­stads Tid­ning gjor­de en del un­der­sök­ning­ar i sa­ken och skrev att by­rån miss­tänk­tes va­ra bul­van för tred­je part. By­rån ha­de ock­så ti­di­ga­re vi­sat in­tres­se för JNT- ak­ti­er.

Ma­ria Höglund be­rät­ta­de i tid­ning­en att re­ak­tio­ner­na hos ägar­na främst va­rit tvek­sam­ma. Någ­ra und­ra­de om de fak­tiskt mås­te säl­ja si­na ak­ti­er. Så var na­tur­ligt­vis in­te fal­let, på­pe­ka­de hon. ”Är det så att man vill säl­ja sin ak­tie, så kan man även väl­ja till vem man säl­jer. Te­le­fon­bo­la­get kö­per nu ak­ti­er till sam­ma pris som Asi­a­kastur­va.”

JT skrev att brev­kam­pan­jen var ”var­dags­mat” för by­rån. De se­nas­te sju åren har fö­re­ta­get köpt te­le­fon­bo­lags­ak­ti­er run­tom i lan­det. Men fö­re­ta­get har in­te fått smick­ran­de re­klam på al­la håll. Och när JT:s re­port­rar sök­te den ju­ri­dis­ka by­råns VD kun­de han in­te nås på nå­got av de 22 te­le­fon­num­mer som by­rån fanns listad un­der.

Den full­makt som bo­lags­stäm­man ha­de gett för bo­la­get att för­vär­va eg­na ak­ti­er vi­sa­de sig un­der året kom­ma i fli­tig an­vänd­ning. 2300 eg­na ak­ti­er köp­tes av JNT un­der året till ett me­del­pris strax un­der 50 eu­ro.

Marias galleri: Tomas Hellqvist

”Glad och humoristisk dataspecialist
som gillar utmaningar.”

Marias galleri: Tomi Jansson

”Systematisk och målmedveten försäljare som gärna sätter sig in i nya saker.”

Marias galleri: Sture Cederberg

”Käck och glad ser Sture till att datanätverken fungerar och utvecklas.”